Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Andra akten - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALPHONS.
Han straffad är, jag fruktar, allt för hårdt.
ANTONIO.
Om mildt du vill behandla honom, gif,
O furste, honom då sin frihet åter,
Och svärdet sedan slita må vår tvist.
ALPHONS.
Om världens dom så fordrar, må det ske.
Dock säg mig, huru väcktes först hans harm?
ANTONIO.
Jag knappast säga kan hur det har skett.
Som människa kanske jag honom kränkt,
Men ej som adelsman jag honom skymfat,
Och från hans mun, så vredgad han än varit,
Flög intet skymfligt ord.
ALPHONS.
Så tyckes mig .
Er strid också, och hvad jag tänkte strax,
Bekräftas af ditt tal allt mer och mer.
När männer tvista, håller man med rätta
Den klokaste för skyldigast. Du skulle
Med honom ej bytt ord; dig bättre anstått
Att leda honom. Än är tid därtill.
Här finns ej orsak mellan er till tvekamp.
Så länge fred jag äger, jag ock önskar
Att honom i mitt hus behålla. Alltså
Ställ freden åter, det blir lätt för dig.
Leonora Sanvitale först må söka
Med mildhet blidka hans upprörda sinne;
Se’n i mitt namn du själf må honom skänka
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
