Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Fjärde akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dig ha försatt. O, Tasso! - skall jag råda,
Och törs jag det? - Du bör aflägsna dig!
TASSO.
Förskona ej den sjuke, läkare!
Räck honom läkemedlet, tänk ej på
Om det är bittert. Men om han kan helas,
Därpå du tänkte blott, du goda, kloka!
Nu ser jag allting klart - det är förbi!
Jag kan förlåta honom, han ej mig;
Han är behof lig, men, ty värr, ej jag;
Och han är klok; tyvärr, jag är det icke!
Han verkar till min skada, jag ej kan,
Ej vill motverka honom. Mina vänner
Det låta ske, se saken annorlunda
Och sträfva knappt emot, där de bort kämpa.
Du tror jag måste bort; så tror jag själf.
Så lefven väl! Jag äfven det skall bära.
I ären från mig skilda - må jag blott
Ock undfå mod och kraft att från er skiljas!
LEONORA.
I fjärran visar allt sig mera klart
Som i vår närhet endast oss förvillar,
Måhända skall du inse hvilken kärlek
Dig omgaf öfver allt, och hvilket värde
Som uti sanna vänners trohet ligger,
Och att en värld ej kan ersätta denna.
TASSO.
Det nu skall visa sig! Har från min ungdom
Jag ej känt världen väl, hur lätt hon lämnar
Oss hjälplöst åt vårt öde, går sin bana
Som sol och måne och de andra gudar?
LEONORA.
Min vän, om du mig lyder, skall du aldrig
Förnya en så svår erfarenhet.
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
