Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Fjärde akten - Fjärde scenen - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och redan dig på förhand äfven bjuder,
Att dig i värsta fall förtro åt mig.
Jag talar nu med fursten, som du fordrar.
Femte scenen.
TASSO (ensam).
TASSO.
Ja, gå du blott och tänk dig vara säker,
Att få mig sätta tro till hvad du vill.
Jag lär att mig förställa, ty du är
En mästare däri, och lätt jag fattar.
Så tvingar lifvet oss att synas, ja,
Att likna dem vi kunnat hittills djärft
Och stolt förakta. Tydligt hela konsten
Af hofkabalens väfnad nu jag skådar.
Mig vill Antonio drifva härifrån,
Men dock ej synas den som mig fördrifver.
Han spelar skonande och klokt, på det
Man mig må finna sjuk och utan hyfsning.
Han spelar en förmyndare, att jag,
Som han till slaf ej kunnat tvinga, må
Förnedras till ett barn. Så han omtöcknar
Sin furstes panna, sin furstinnas blick.
Man bör mig hålla kvar, han tror; naturen
Mig dock begaf vät med en skön förtjänst;
Men hon med mången svaghet ock, ty värr,
Rätt sorgligt denna höga skänk förenat,
Med hejdlös stolthet och med öfverdrifven
Ömtålighet och eget dystert lynne.
Låt nu så vara, ödet en gång så,
Och annorlunda ej, den ene bildat;
Nu bör man taga honom som han är,
Fördraga, tåla honom och kanhända,
Hvad han af glädje mäktar skänka, njuta
I lycklig stund som en ej väntad vinst.
113
Oscar Fredr.; Saml, skr. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
