Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Femte akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Säg, skulle han ej dubbelt skyldig vara
Till själfbehärskning? Tänker han därpå?
ALPHONS.
Vi skola just i fred ej få förblifva!
När bäst vi ämna njuta, strax oss gifves
En ovän att i tapperhet oss öfva,
Att öfva oss i tålamod en vän.
ANTONIO.
Den första plikt hos mänskan, den att välja
Sin föda, då dess val ej inskränkt är,
Som djurets, hur uppfyller han väl den?
Månn’ han ej hellre, såsom barnet, låter
Allt reta sig som endast kittlar gommen?
När blandar han väl vatten i sitt vin?
Nej, kryddor, söta saker, starka drycker
Han om hvartannat hastigt slukar ned
Och klagar sedan på sitt dystra lynne,
Sitt varma blod, sitt allt för heta sinne,
Och bannas på naturen och sitt öde.
Hur bitter och hur barnslig har jag honom
Ej ofta sett i tvist med läkaren!
Jag kunnat le, om något vore löjligt
Som en uttråkar och som andra plågar.
»Jag känner nu ett ondt», han säger ängsligt
Och full af harm: »Hvi eder konst berömma?
»Mig hälsan återskänk!» Godt, svarar läkaren,
Så undvik det och det. - »Det kan jag ej!» -
Så intag denna dryck. - »O nej, den smakar
»För vidrigt, bjuder rnin natur emot.» -
Så drick då vatten. - »Vatten? Nej, visst aldrig!
»Jag vattuskräck liksom en biten har.» -
Då står ni ej att hjälpa. - Och »hvarför?» -
Det onda skall sig stads med ondt föröka
Och, kan det er ej döda, dock allt mer
Och mer med hvarje dag er plåga. - »Skönt!
»Hvi är ni läkare? Ni vet mitt onda,
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
