Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Femte akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni borde äfven medel ha och dem
»Tillreda smakligt, på det jag ej tvingas
»Att värre lida för att slippa plågan.»
Du småler själf, och det är säkert dock,
Du har väl hört det ur hans egen mun?
ALPHONS.
J äg ofta hört det och förlåtit det.
ANTONIO.
Det säkert är, att en omåttlig lefnad,
Liksom den tunga, vilda drömmar medför,
Till sist på ljusa dagen lär oss drömma.
Hvad är hans misstro annat än en dröm?
Han tror vid hvarje steg af fiender
Sig omhvärfd. Ingen kan hans snille se
Förutan afund, ingen afund känna,
Som icke hatar och förföljer honom.
Så han dig ofta plågat med sin klagan;
Uppbrutna lås, bortstulna bref och gift
Och dolk, och hvad han tror sig skåda allt!
Du låtit undersöka, undersökt det,
Och har du funnit något? Knappast skenet.
Af ingen furstes hägn han finner trygghet.
Ej vännens famn kan skänka honom frid;
Och vill du åt en sådan lugn och lycka
Och fröjd af honom åt dig själf väl lofva?
ALPHONS.
Du hade rätt, Antonio, om i honom
Jag sökte endast nå min egen fördel.
Det väl min fördel redan är, att jag
Ej väntar frukten strax och ovillkoriigt.
Allt gagnar oss ju ej på lika sätt;
Den mycket nyttja vill, han måste nyttja
Hvart i sin art, så blir han väl betjänad.
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
