Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Femte akten - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så, sista dagen än, man ej försmådde
Att locka bort med hala ord min dikt,
Min enda egendom, och den behålla!
Min enda skatt är nu i edra händer,
Den som mig gåfve hvar som hälst en fristad,
Den som mig än från hungern kunde frälsa!
Nu ser jag väl hvarför jag hvila skulle.
En sammansvärjning är det, du dess hufvud.
På det min sång ej må fullkomnas kunna,
På det mitt namn ej mer bekant må blifva,
Och afundsmännen tusen fel må finna,
Och man till sluts mig rent af må förglömma,
Därför jag skulle nu till lättja vänjas,
Och därför jag och mina sinnen skonas.
O, dyra vänskap, värderika omsorg!
Jag afskyvärd mig tänkt den sammansvärjning
Som rastlöst och osynlig spanns kring mig,
Men afskyvärdare ännu den blifvit.
Och du, siren, som lockat mig till dig
Så ömt, så himmelskt, jag på en gång nu
Dig genomskådar. Hvi så sent, o Gud!
Men ack, så gärna vi oss själfve dåra
Och hedra de förkastlige, oss hedra.
Se, människorna känna ej hvarandra;
Nej, blott galérens slafvar göra det,
Där smidda tätt vid samma bänk de vändas;
Där ingen har att fordra något, ingen
Har att förlora, de hvarandra känna,
Och där en hvar sig för en skälm utgifver
Och håller ock för skälmar sina likar.
Dock vi vår nästa höfligt blott misskänna,
På det han åter oss misskänna må.
Hur länge dolde ej din helga bild
Blott en behagsjuk, som sitt konstgrepp öfvar.
Nu masken faller, och jag ser Armida
All tjusningskraft beröfvad. - Ja, du är det!
Och dig min sång har ljudit aningsfullt.
Och denna sluga, lilla medlarinna!
Hur djupt förnedrad ser jag henne ej!
Jag af dess smygfjät ljudet hörer nu,
Jag känner kretsen, hvaromkring hon smög.
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
