Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Femte akten - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femte scenen.
TASSO,, ANTONIO.
ANTONIO.
O, stode nu, då du beständigt tror
Af idel fiender dig omhvärfd vara,
En ovän när dig, hvad triumf för honom!
Olycklige, jag än mig sansar knappt!
När något alldeles oväntadt händer,
När något oerhördt vårt öga ser,
Då vårt förstånd en stund står liksom stilla,
Vi hafva intet att därmed förlikna.
TASSO (efter ett långt uppehåll).
Fullborda nu ditt värf, jag ser du är det!
Du har förtjänat furstens tillit väl;
Fullborda nu ditt värf, och pina mig,
Se’n staf ven öfver mig är bruten, långsamt
Till döds! Ja, ryck blott, ryck på pilen,
Att jag den hulling smärtsamt känna må,
Som sargar mig!
Du är ett dybart verktyg åt tyrannen;
Var fångbevakare, var bödelsknekt,
Hur väl dig anstå dessa båda sysslor!
(Vänd mot scenen fortfar han:)
Ja, gå blott, gå, tyrann! Du kunde ej
Förställa dig till slutet, jubla nu!
Du slafven slutit har i starka kedjor
Och väl förvarat till de kval du ämnar.
Oå blott! jag hatar dig, jag känner djupt
Den afsky som af öfvermakten alstras,
Där orättvist och nedrigt den förtrycker.
(Efter ett kort uppehåll.)
Så skall jag då till sluts mig se förskjuten,
Förskjuten, bortstött som en tiggare!
Så man bekransat mig blott för att föra
Mig se’n till altaret, ett smyckadt offer!
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
