Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Huru vi kommo att gå till Ost-Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kristendomen, men icke mot europeerna. Hvarest den
abessinska kyrkan med våld infört kristendomen, belastar
hon hedningar och mohammedaner med stadgar, synnerligen
med beständiga fastor, och det förbittrar hedningarna.
Derföre kommo ofta gallahöfdingar till mig,
emedan de visste, att jag ej ville pålägga dem några
fastor, omskärelse o. s. v.
Hvad det andliga behofvet i dessa trakter beträffar,
så är det af vigt, att de hedniska stammarna bo
mellan kristna och mohammedaner; båda tillfredsställa
dem icke. Så mycket välkomnare för dem är europeen,.
om hvilken de förut i allmänhet veta, att han i konst
och vetenskaper öfverträffar alla andra nationer.
Europeen, säga de, måste bäst veta, hvem och hvad Gud är,
huru vi kanna behaga honom och huru det går
menniskan efter döden. De komma honom derföre med
förtroende till mötes, höra hans tal och märka snart,
att denne man säger det rätta, som förer till frid
för deras sönderslitna hjertan. Gallafolket kom mig
alltid till mötes med en viss vördnad, såsom vore jag
ett högre väsende. I skolen få se, huru, så snart en
gång edra missionärer nedsatt sig på en ort, höfdingar
skola komma från fjerran och inbjuda er till sitt land.
Det finnes mera behof, hos dessa hedningar, än vi veta
och tro, ty de märka alla, att det icke är rätt med dem,
att ett nytt måste komma, utan att dock veta, hvaruti
det nya består, tills missionären visar dem det. Den
afrikanska hednaverlden står mera i väntan på ett
kommande nytt än hednafolken på andra kontinenter,
emedan slafveriets elände, de vilda krigen och förstörelsen
hafva fylt deras lidandes mått. Gallafolket är
visserligen vildt, men för Guds män har det stor aktning,
och om man en gång ingått i vänskap med en höfding,
så är man helt säker bland dem, ty hela stammen
måste då betrakta en sådan som sin vän. Man är då
»mogasa» (d. ä. deras gunstling). Galla och andra stammar
hafva en stor fruktan för onda andar, men de hafva
tillika ett djupt behof att blifva befriade från denna
fruktan. När nu missionären med gladt hjerta visar dem,
huru vi i Kristus hafva Gud till en allsmägtig Fader,
huru Kristus öfvervunnit alla onda andar o. s. v.; så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
