Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den första utsändningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den han derjemte dyrt vunnit och liksom eröfrat med
sitt eget blod; 2) deras elände, som stå utom Jesu
kännedom och lydnad, och som gå tröstlösare från sina
af-gudar än de kommo till dem, till skilnad från den
ljufliga lotten att stå under Jesu magt; 3) det tröstliga
löftet: »Se, jag är när eder» etc, hvarvid den unge
talaren med glad hänförelse påminde om det stora ordet
»alla dagar», hvilket gäller för missionären, icke blott
då det går honom väl, utan äfven i den mörka dagen.
Detta allt bör göra Jesu befallning icke till ett svårt
lagbud, utan till ett ljufligt evangelium, göra, att det
icke kännes såsom någon uppoffring, utan såsom den
största nåd att få egna sig åt missionen. Talaren bad
derpå de närvarande följa honom med sina förböner, och
om han eller andra hans bröder skulle dö för
hedningarna, hämnas deras blod såsom tappra svenska män
genom att sända dem nya skaror af budbärare och sade
slutligen sitt farväl med de orden: »Vi träffas åter på
den högra sidan, om vi gå med Jesus, eljest träffas vi
icke mer.» Den kostliga segerpsalmen 102 började och
slutade denna högtidliga afskedsstund.
Om Carlssons utsändande skrifver doktor Rudin i
Missionstidningen, sista häftet för 1865, följande
gripande ord:
»Det har redan i denna tidning blifvit nämdt, att
Fosterlands-Stiftelsens styrelse under sommaren beslöt
att jemte de redan vid årsmötet för Afrika bestämda
missionseleverna, Lange och Kjellberg, ytterligare
utsända en broder, nemligen Carlsson. Det fogade sig
dervid så underligt, att denne broder under sommaren
just på det innerligaste hade bedt Gud att snart blifva
utsänd till hedningarna utan att någonsin veta om
hvad som för honom var i fråga. Nu kom detta
styrelsens beslut såsom en oväntad bönhörelse, ja det
nästan förfärade honom, att Gud så underbart tagit
honom på orden. Det var blott en betänklighet vid hans
utsändande, nemligen svårigheten att få honom
ordinerad inom svenska kyrkan, hvilket var både hans och
styrelsens önskan. Styrelsen hade visserligen ingifvit
ansökan till regeringen om erhållande af rättighet till
presterlig ordination för sina elever efter en pröfning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
