Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den första utsändningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på andra grunder än de, som gälla för den vanliga
ordinationen till tjenstgöring i hemlandet; men
afgörandet af denna ansökan kunde fördröjas — man visste
ej huru länge. På grunder, som för styrelsen voro
öfvertygande, kunde man deremot ej dröja med Carlssons
utsändande, helst den tid på året just var inne, då
ankomst till och resor i Nilländerna lämpligast eller
kanske uteslutande kunde ega rum. Ett och annat försök
att för Carlsson särskildt erhålla ordination blef utan
framgång. Så hade då styrelsen intet annat val än att
tills vidare utsända honom oordinerad i egenskap af
evangelist eller dylikt. Styrelsen ansåg, att detta steg
icke borde kunna misstydas, då den genom sina
offentliga förklaringar, genom missionär Langes ordination i
annat lutherskt land, genom föreståndarens för
missionsinstitutet nyss skedda prestvigning inom svenska
kyrkan o. m. d. trodde sig tillräckligen hafva angifvit för
alla mot Stiftelsens mission välvilligt stämda den kyrkliga
ståndpunkt denna mission vill intaga. Vid
Carlssons utsändande hade nu styrelsen den synnerligen
glädjande erfarenheten, att det skedde under det fullaste
deltagande af missionsvänner i landet, i synnerhet bland
folket i de trakter, der Carlsson genom sin forna
kolportörsverksamhet var känd. Personliga gåfvor till
honom betäckte helt och hållet de betydliga kostnaderna
för hans utrustning; enskilda vänner såväl som
missions- och arbetsföreningar voro outtröttliga i att vilja förse
honom med nödiga klädespersedlar och resseffekter; vid
hans sista afskedsbesök i sin hemort, Vermland, möttes
han af den hjertligaste kärlek; missionens många
vänner i denna trakt (bland dem hans moder, som ined
glädje öfverlemnade sin son åt missionens tjenst)
emottogo honom under glädjetårar, bedjande honom resa i
Herrens namn; de hade länge bedt för hedningarna,
nu sågo de, att Gud ville höra deras böner.
Ansgariiföreningen i Vermland lofvade att helt och hållet
bekosta hans underhåll och visade, att den hade allvar
med detta löfte genom en hàndpenning af 1,000 kr., som
öfverlemnades åt Stiftelsen till närmaste behof. Äfven
missionsvänner i Stockholm stodo härvid icke tillbaka.
Till och med vår utrikesminister hade godhetsfullt gifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
