Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Bröderna gå till Kunama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trakten, i den grufliga solhettan just der intet vatten
fanns och knapt ett träd till skugga. Då vi så hade
irrat omkring i flera timmar, började vi blifva
uttröttade af hunger och beslöto att åter uppsöka ett par män,
som plockade kussra (d. ä. en slags frukt, som folket
begagnar till bröd i hungersnöd) och hade vatten i ett
skinn. Då vi träffade dem, var likväl deras
vattenförråd slut, och vi måste gå vidare. Då vi gått ännu ett
stycke, orkade vi ej gå vidare utan måste lägga oss
under ett träd för att få någon hvila; men till och med i
skuggan var marken så het och törsten så brännande,
att vi knappast kunde ligga stilla. Vi stannade här
omkring en timme, under det solen var som hetast, men
då vi kände oss mer och mer utmattade, började vi
verkligen frukta, att vi skulle omkomma, om vi
stannade här längre, och måste derföre försöka gå till en
källa, som vi sett långt uppför en bergshöjd i den
förtorkade flodbädden morgonen förut. Jag var så
vanmägtig, att då jag gått några famnar, kastade jag mig
under ett annat träd och gaf hoppet förloradt, och hade
jag varit som vanligt ensam, kanske det gått så; men
broder Kjellberg var med och uppmuntrade mig att
försöka ännu en gång, och vi började klättra uppför
bergen. Till vår obeskrifliga glädje funno vi källan, långt
förr än vi förmodade, och våra matta steg ökades
betydligt vid denna åsyn. Källan var gräfd under en stor
sten, så att man måste krypa på händer och fötter för
att komma till vattnet. Snart voro vi likväl der och
funno så mycket vatten, att min lilla jagtflaska blef full
tre gånger. Vattnet var likväl så tjockt, att det icke
rann genom duken af min turban, då vi skulle sila det,
hvarför vi drucko det som det var med dy och
alltsammans. Då vi ej vidare kunde upphemta med
flaskan, hemtade Kjellberg upp med sin bleckdosa, hvarur
vi drucko efter tur, tills källan var läns, och likväl voro
vi törstiga. Vi hade nu fått så mycket vatten, att vi
började känna hungern, gjorde derföre eld och stekte
den enda höna vi hade på glöden samt åto den utan
bröd och salt med god smak; ty klockan var tre e. m.
Under tiden kom ett stort sällskap beväpnade män, som
gingo för att plocka kussra och hade vatten i två små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
