Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Bröderna gå till Kunama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skinn. På vår begäran: »Gif oss vatten», ville de i
början icke höra, emedan de hade så litet förråd men gåfvo
oss likväl hvar sin dryck och ännu en till, sedan
Kjellberg gifvit den ene af dem en dosa. Efter måltiden
hvilade vi i två timmar och fingo så litet mera vatten
ur den eländiga källan och fortsatte vår väg hemåt,
hvilket varade flera timmar. Vid den första källa vi
kommo till, der vi kunde få dricka oss otörstiga, drucko
vi otroligt, och vattnet var mig så dyrbart, att jag tyckte
det var skada att lemna något qvar. Sedan det var
mörkt om aftonen, kommo vi hem och voro tacksamma
för Herrens nådiga hjelp i nöden.
Ändtligen Öppnade sig ett tillfälle att få kameler
till Mogelo (i grannlandet Barea), hvarefter vi länge
väntat. Men vi hade svårt att komma öfverens med
kamel-drifvarne, emedan de kanske ej blefvo rätt behandlade
från början. I allmänhet visar det sig, att man måste
behandla detta folk med varsamhet; ty fast de äro
barnsliga och okunniga i mycket, så äro de dock i det hela
män, åtminstone dem jag hittills haft tillfälle att känna.
Och jag tror, att det i hufvudsaken ännu är sant, hvad
vi läsa om dem i Es. 18: 7: »Det härdade och tappra
folket» (Melins öfversättning).
Slutligen, måndagen den 30 April, reste vi från det
arma Keren med dess eländiga mission och missionärer
(katolska munkar) och framkommo lyckligen den 4 Maj
till Mogelo, en by bland bareafolket, blefvo särdeles väl
emottagna af folket, men fingo som vanligt erfara, att
det var blott af egennytta. För att icke blifva för
långtrådig, måste jag här gå förbi mycket, som man kunde
säga om sjelfva denna resa. Barea är ett litet, skönt,
fruktbart och väl uppodladt land, hvars folk äro
moham-medaner och skattskyldiga både under Abessinien och
turkarne. De längta efter, att europeer skola komma
och befria dem från deras förtryckare; ty de äro
ständigt utsatta för plundringar af turkarne i synnerhet,
hvilka de mest hata och tro, att hjelpen måste komma
från Europa. Så har det blifvit mig berättadt. Såsom
exempel på deras gästvänlighet må nämnas: En dag gingo
Kjellberg och jag ut i ensamheten och blefvo så länge
ute, att det började blifva sent. Då vi gingo hem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
