Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Carlsson och Kjellberg ensamma på missionsfältet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de kunde finna vägen, hvarpå hon svarade, att Gud
måtte hafva visat dem den, ty annars hade de säkert
icke hittat rätt. Jag frågade vidare, om hon såsom slaf
fick mat, så mycket hon behöfde, då hon svarade, att
emedan hon lagade till maten, tog hon nog så mycket
hon ville, men stryk fick hon hårdt och ofta. Då nu
folket såg våra stora och många koffertar, trodde de,
att vi stodo i hemligt förstånd med Sadik, och att
koffertarna voro fulla med thaler, för hvilka vi i hemlighet
af honom skulle köpa dem till slafvar; tusen slafvar för
en koffert, menade de, och dertill många andra misstankar,
såsom att regn skulle uteblifva, de vilda bien, som
på en viss tid bruka komma och förskaffa dem mycken
honung, skulle uteblifva, gräshopporna skulle komma
och uppäta säden och dylika galenskaper. Som jag
förstod detta, bad jag Herren bortvända alla olyckor från
detta land och för sitt namns skull visa dem, att de
hade misstagit sig. Herren har ock detta år gifvit dem
mera bin och honung än någonsin förut, just här der
jag är, under det att bazenafolket (ett annat distrikt i
Kunama) fått nästan intet af detta. Herren har ock
gifvit dem regn och bevarat deras säd för gräshopporna,
en gång till och med på ett underbart sätt, i det en
hastigt uppkommande väderil motade en gräshoppssvärm,
som hotade att slå ned på de mogna sädesfälten och
tvingade den att slå ned i och omkring en flodbädd,
der ingenting var att uppäta, och hvarest den blef stilla
till följande dagen och for så sin väg, utan att göra
någon skada, fastän sädesfälten lågo rundt omkring helt
nära. Folket kunde icke undgå att här se Guds finger.
Den 22 November hade jag beslutat att gå med
min vän Kolel till Bazena för att få höra, om det
var mycken skilnad på dialekten, äfvensom att om
möjligt få reda på af huru många byar detta
område bestod; men då vi voro resfärdiga, fick icke
Kolel för sina söner gå med mig, ty de fruktade,
att jag skulle blifva förtrollad eller dö, eller
kanske rättare förgiftad. Alla mina förklaringar öfver,
huru litet jag fruktade det, voro förgäfves, och resan
måste uppskjutas. Denna förtrollning eller »angänja» (d. ä.
kött åt hyenan), som vissa personer skyllas för att,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
