Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Carlsson och Kjellberg ensamma på missionsfältet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så mycket jag behöfver, samt gör för hvarje dag tre
durrabröd, liknande tunna pannkakor, eller ock gifver
hon mig något gröt, innehållande samma qvantitet mjöl,
och för detta har hon i betalning en thaler för två
månader och anser sig rikligen belönad för sitt arbete. Säd
till mjölet får hon af mig, och hon är så ytterst trogen,
att jag nästan tror hon gifver mig mer än hon tager,
ty säd för en half thaler räcker i tre månader och
deröfver. Vidare får jag hvarje qväll omkring ett stop mjölk,
för hvilket jag likaledes betalar en thaler för två
månader. Detta utgör nu mera min vanliga föda, utom då
jag skjuter någon perlhöna. Oaktadt det under
regntiden var så fuktigt i min hydda, att en rem, som jag
begagnade hvarje dag, möglade, har dock Herren hitintills
uppehållit mig vid helsan, så att jag i denna stund
känner mig så frisk och modig, som då jag lemnade
Sverge. Mitt lif och min helsa är i Herrens hand, han
har gifvit det, och när han vill, tager han det, om jag
är här eller i Sverge eller annorstädes på jorden.
Sedan folket under denna tid fått umgås med mig
och blifvit mer och mer öfvertygade, att jag vill dem väl,
hafva de börjat omtala åtskilliga af de orsaker, hvarföre
de fruktade för oss, då vi kommo. De hafva förut dels
af abessinarne, dels af turkarna och äfven af de
obarmhertiga köpmännen i Mogelo (i Barea-landet) blifvit i
stor mängd bortförda som slafvar, och åtskilliga hafva
återkommit och berättat sitt ömkliga öde, hvarföre de
hafva stor förskräckelse för namnet slaf. Mogeloköpmännen,
som äro mohammedanska köpmän och således, då
det kan passa sig, äfven slafhandlare, hafva förr i
synnerhet, men äfven nu då och då brukat tillegna sig
kunamagossar på det sättet, att de lagt sig på lur i
buskarna och bortröfvat vallgossarna, under det de
stoppat trasor i munnen på dem, att de icke kunnat skrika
sig till hjelp. Jag har talat med några, som hemkommit
från slafveri, och bland dem frågade jag en
gammal qvinna, huru hon undkom, hvarpå hon svarade:
»Jag tillsammans med två andra härifrån, då vi skulle
gå efter vatten, smögo oss bort, så att ingen märkte
det, och gingo så nästan utan mat i tre månader och
kommo så hit till vårt land.» Jag frågade vidare, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
