Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Carlsson och Kjellberg ensamma på missionsfältet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag kom till eder, älskat eder som mina bröder och
bedt för eder, att Gud skulle gifva eder regn och bevara
eder säd för gräshopporna. Han har hört min bön och
gifvit eder säd i öfverflöd; han har låtit bien flyga hit,
så att I nu hafven fullt med honung till skatten, under
det de hafva ingen i Bazena. Då Sadik tänkte komma
hit och bränna upp edra hus på nytt och taga edra
hustrur och barn till slafvar, bad jag honom upphöra
och gjorde hans hjerta mjukt genom att gifva honom
min bössa, regnrock, kikare och slutligen min röda filt,
hvilka saker äro värda mera peningar, än I förstån.
Jag gaf honom det icke för min skull, eller emedan
jag fruktade honom, utan för eder skull; men jag ser,
att I älsken blod och krig, och edert land är blodets
land. Krig kommer ock utan tvifvel, ty våren
öfver-tygade om att Gud, som är allas Fader och har skapat
alla, han hörer nog de fattiga beniamerenkornas
klagorop, som ropa om hämd öfver eder, emedan I dödat
deras män och röfvat deras boskap. Alla omkring eder
förstå ju bruka skjutgevär, och om de vilja bekriga eder,
hvad tanken I göra med edra fattiga spjut emot
böss-kulorna från beniamer, algeder, turkar och abessinare?
I ären oförståndiga menniskor, som icke låten
öfvertyga eder om det som är rätt, och dertill blodtörstiga
och hjertlösa emot eder sjelfva, edra hustrur och barn
samt edert land. Lejonet, då det är mätt, upphör att
döda och plundra; men I upphören icke, fastän I nu
ären mätta på säd och honung; jag ser nu, att I ären
värre än lejonet, hvarföre jag vill öfvergifva eder och
gå till något annat folk för att göra dem godt; kanske
till och med till beniamerna, som också äro mina
vänner, och som I viljen, utplundra. Jag är eder broder
och vän och har kommit långt ifrån för att göra eder
godt och har derföre å Guds vägnar sagt eder
sanningen; jag är i eder hand, gören med mig som I viljen,
jag hämnas icke, och rädsla fins icke i mitt hjerta.»
Detta tal hade den verkan, att bud genast skickades
om natten till röfvartåget, som låg i bergen, icke så
långt härifrån, och lurade på sitt rof, att de
ofördröj-ligen skulle återvända. Redan klockan 4 på morgonen
kom »massnan» (styresmännen) i byn jemte en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
