Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Carlsson och Kjellberg ensamma på missionsfältet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en kyrka?» hvarpå Carlsson svarade: »Ja, ty vi veta,
att fastän kunamafolkets hjertan nu äro mörka, så skola
de, om de få lära känna Gud, blifva lika kloka som
abessinarne sjelfva och dertill blifva goda undersåtar.
Vi europeer älska att gifva i mörkret vandrande folk
undervisning om Gud och vägen till den sanna lyckan,
och fördenskull äro många mina bröder och vänner
utgångna till alla delar af jorden, icke sökande hvarken
penningar eller land, utan endast att gifva folket
undervisning om Gud.» Flera sådana samtal hade
Carlsson med fursten de dagar han stannade hos honom.
Efter åtskilliga dagars dröjsmål fick Carlsson
ändtligen framföra sitt ärende. Fursten nöjde sig dock ej
med skänkerna, utan fordrade, att en af mördarne skulle
utlemnas, hvilket, Carlsson väl visste, att folket aldrig
skulle gå in på. Med detta svar af fursten måste dock
Carlsson återvända, och anlände lyckligt men till
ytterlighet uttröttad tillbaka till Oganna. Der hade folket
redan trott honom fängslad hos fursten, då han dröjde
längre än de hade beräknat. Stor blef glädjen, när han
frisk och välbehållen återvände, och föreningsbandet
mellan honom och dem hade ytterligare stärkts. Med
afseende på furstens fordran att de skulle utlemna en
af de fyra mördarne, svarade de: »Gud finnes, och hvad
kunna vi göra. Fursten må komma med krig; fånga
en kunama, en af oss sjelfva kunna vi icke uppoffra.»
Den 3 Mars gick Carlsson till Tendar för att
besöka sin sjuke broder Kjellberg, som han i följd af de
nyss beskrifna tilldragelserna ej sett på tre veckor. Han
fann Kjellberg mycket svag, ehuru ej sängliggande.
Han hade då och då svimningar och led af yrsel. Carlsson
delade nu sin tid emellan Kjellberg i Tendar och
folket i Oganna, som ofta behöfde hans råd och tröst.
Att både han och Kjellberg ifrigt längtade, att de på
väg stadda bröderna snart måtte anlända, faller af sig
sjelft. Svårt är att afgöra, hvilket som var större, Carlssons
friska mod i farorna eller Kjellbergs stilla tålamod
på den långvariga sjukbädden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
