Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Carlsson och Kjellberg ensamma på missionsfältet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
son berättar, att han fälde tårar, nar han körde allt
detta och svarade, att han ville stanna, så länge det blef
honom möjligt.
Fursten i Adiabo måste emellertid blidkas och efter
flera häftiga tvister med mördarne och deras vänner å
ena sidan och det öfriga folket å den andra, beslöts
att erbjuda fursten dels boskap, (några kor och får)
dels den mördades kläder och spjut samt 4 thaler.
Men nu fanns det ingen, som vågade gå till fursten
med dessa gåfvor. Då erbjöd sig Carlsson att gå. Han
trädde här fram emot faran ensamt till hela folkets
skydd. Så skola missionärerna vara. Han hade fordrat
att få med sig på vägen en tjenare och en åsna, så att
han ej skulle behöfva vandra hela vägen, om han blefve
trött. De lofvade allt i första glädjen. Men när resan
skulle företagas, ville ingen släppa till åsnan, och
alldeles ingen ville gå med som tjenare, ty de voro fullt
öfver-tygade om att Carlsson och den som for med honom
gingo en säker död till möte och att hvad han hade
med sig skulle röfvas ifrån honom. Slutligen fick han
en mycket liten åsna. Men någon karl fanns ej att få,
»ingen ville ju mista hufvudet». Carlsson gaf sig då
af ensam från byn, men fick hjelp af en man från
annan ort, åt hvilken byfolket gaf en thaler för att han skulle
drifva oxarna och fåren samt se efter åsnan under vägen.
Den 21 Februari reste Carlsson från Oganna och
redan i byn Olymma sammanträffade han med sex män,
som voro stadda på resa till Adiabo, och med dem
gjorde han upp ressällskap. De voro särdeles hyggliga
hela vägen. Carlsson sköt mycket villebråd till
måltiderna, och reskamraterna trifdes godt tillsammans.
Men det var en mödosam vandring. Carlsson måste gå
till fots hela vägen omkring 30 à 40 svenska mil fram
och åter. Åsnan orkade ej bära mer än hans kläder och
öfriga småsaker. Resan gick dock lyckligt. Han kom
fram, träffade fursten, som mottog honom vänligt och
frågade, hvad Carlsson egentligen tänkte göra i Kunama.
Carlsson svarade: »Vi tänka lära dess språk grundligt
och sedan gifva folket undervisning i kristendomen,
gifva dem bibeln på deras eget språk samt lära dem
läsa den.» Härpå frågade fursten: »Tanken I ock bygga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
