- Project Runeberg -  Den svenska missionen i Ost-Afrika / Förra delen /
111

[MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Nya krafter anlända

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Slutligen, icke låtsande förstå annat än att det fölle af
sig sjelft, att mina bröder skulle följa mig till Tendar,
frågade jag honom, om han ville vara god och lemna
mig sju kameler för att bära våra saker till Mogelo,
emedan de jag hade från Mogelo på hans befallning
måst återvända. Han svarade, att han icke på sitt
ansvar vågade låta bröderna resa vidare, ty han var blott
en tjenare och deras rekommendation från Massaua
vore endast till Kofit, men medgaf dock slutligen, att
om vi ville resa på vårt eget ansvar, ville han icke
hindra det, då han så tydligt såg, att de voro mina
bröder. Han hoppades dock, att vi icke skulle förtala
honom bland folket. Alltså var vägen åter öppen, och
vi voro derföre glada och tacksamma mot vår Gud.
Sedan om aftonen gaf Diglel oss en half sockertopp,
och slutligen för att visa sin vänskap satt han hos oss
långt in på natten och talade om hvarjehanda. Vi
visade honom naturligtvis samma gifmildhet igen genom
att skänka honom motsvarande hvad han hade gifvit
oss och något derutöfver. Tidigt på morgonen voro vi
färdiga och anlände på middagen till Mogelo.
Mogelofolket voro förtretade öfver, att de gått miste om den
goda förtjensten, som de hade förra året, då vi kommo
och voro alldeles främmande och måste betala allting
fyra à fem gånger mera än det var värdt. Jag
deremot var glad att kunna straffa deras girighet. Som
jag nu hörde, att de voro mycket angelägna att få
frakta våra saker från Mogelo till Tendar, föresatte jag
mig att icke betala mer än en thaler för kamelen,
således blott hälften mot hvad vi gåfvo förra året. Om
aftonen lofvade de äfven att nöja sig dermed, men
ändrade sig om natten och kommo litet förr än vi skulle
gå och ville hafva två thaler kamelen. Jag svarade,
att jag förr skulle taga Sadiks (den döde adiabofurstens)
kameler, som han hade inqvarterade i Aredda, och
gå flera gånger, än gifva dem mer än de förtjente.
Inom några minuter var jag färdig att gå och fullborda
min hotelse. Snart kom likväl en man efter mig och
lofvade, att kamelerna skulle gifvas, hvarpå jag svarade,
att jag var likanöjd om hans löften, emedan jag icke
satte tro till dem och nog visste, hvar jag skulle få

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:15:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ostafrika/1/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free