Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Lofvande framtidsutsigter och hotande moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfva lägret utan att blifva mördad eller fången,
förklarade de honom för att vara Gud sjelf.» — Så långt
ur Hedins bref.
Ur missionär Lagers bref, som anlände samtidigt
med de öfrigas, anföra vi följande: »Strax efter
hitkomsten gjorde jag mina snickarverktyg i ordning,
tillverkade litet husgeråd, såsom säng, bord och några
stolar. Mycket folk hade jag härvid såsom åskådare, hvilka
med stor beundran betraktade mina verktyg; snart
kommo de ock med sysselsättning åt mig. Jag hjelpte dem
då med deras åkerredskap, gjorde deras plogar i
ordning samt förskaffade dem hål i deras yxor m. m. Mitt
lilla handklaver har väckt en ej liten förvåning bland
både små och stora. Första gången jag inför en
samlad skara lät höra det, voro många rädda, under det
andra sade: Vi höra rösten, men veta ej hvad den
betyder. Nu under dessa dagar tycks verkligen
kunama-folkets genom turkarne uppskakade oroliga hjertan känt
behof att höra några toner från detta instrument ljuda.
När männen voro borta mot turkarna, kommo qvinnor
och barn från långt aflägsna byar hit, och den dagen
då männen kommo tillbaka, samlades på vår gård
en stor del af kunamakrigshären och begärde bland
annat att få höra musik. Vi längta, att bröderna med
sina horninstrumenter snart måtte komma hit. Vi längta
efter, att en väldig skara från institutet snart måtte
komma oss till hjelp uti vårt arbete här, ty det är rum
här; de behöfva blott nyckel för att komma genom
porten vid Kofit, så att turkarne ej kunna göra med dem
såsom med oss, hålla dem så att säga i fångenskap.
Aktningsfullt P. E. Lager.»
Vi låta här tvenne kortare bref följa, det ena af
Kjellberg, som visar, huru han bar sin svåra, pröfvande
sjukdom, det andra från Englund, som skildrar deras
hem i Tendar. Kjellberg skrifver:
»Tendar den 14 Juli 1867.
Nåd och frid! Hjertligen tackas för de många
brefven samt de uppmaningar och uppmuntringar dessa
medfört. Jag tycker mig nu kunna glädja eder med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
