Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Lofvande framtidsutsigter och hotande moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
studier med språket. Men ännu voro icke alla åskmoln,
som i lång tid hopat sig öfver detta land, urladdade.
Lördagen den 20 Juli efter dagens inbrott började eld
uppstiga från byarna långt i öster. Elden spred sig
med förvånande hastighet åt alla håll och närmade sig
oss allt mer och mer. De springande, skrikande och af
förskräckelse nästan stela qvinnorna samt krigsrop,
blandade med ordet: »Alaka, alaka» (abessinarne),
öfver-tygade oss snart om, hvad de brinnande byarna hade
att betyda. Den adiaboska hären var nu kommen för
att hämnas de många blodiga uppträden kunama gjort
sig skyldiga till under detta år, och ingen by trodde
sig slippa undan hämdens svärd. Folket och i
synnerhet de, som icke orkade springa, sökte skydd hos oss.
Våra hus och vår gård voro snart fylda af gamla
orkeslösa personer och krymplingar samt hafvande qvinnor
och barn; dertill bars så mycket säd och husgeråd af
alla slag till oss, att jag slutligen, då ingenting annat
hjelpte, måste handgripligen hindra dem derifrån,
emedan vi fruktade, att om abessinarne kommo i
fiendtlig afsigt och sågo för mycket af folkets saker i vårt
förvar, vi icke skulle förmå rädda dem. De flesta af
dem, som orkade något, måste ock drifvas bort, medan
flykten var möjlig. Vi satte en hvit flagga på vårt
största hus samt lagade de gåfvor i ordning, som
nyligen hade kommit från Sverge för fursten i Adiabo, och
afvaktade sedan tillsammans med skatthöfdingen och
byfogden utgången. Efter omkring en timmes pinsam
och ödslig tystnad, då ingenting annat hördes än ett
och annat vemodigt ord samt då och då en tung suck
från qvinnorna, som sutto bakom det ena huset, syntes
på afstånd trenne ryttare spränga upp mot byn.
Qvinnorna, som sutto på utkik, fingo dem först i sigte,
rusade in i husen och sökte gömma sig bakom våra sängar,
eller hvar de kunde. Snart hördes den välbekanta rösten
af Barakin [1], som ropade: Carlsson, Carlsson! Jag
svarade genast och om några ögonblick stannade hans häst
framför mig, hvarpå han afsköt sin bössa och drog sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
