Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Lofvande framtidsutsigter och hotande moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han trollade bort molnen, då de kommo, hvarföre han
måste dö, om han fortfore härmed. Lyckligtvis föll
ymnigt regn samma afton och ofta sedan. Den
förvissnade säden har åter börjat växa, landet tyckes komma
att bära en ymnig skörd, och regnmakaren är räddad
för denna gång. Att nu midt under regntiden åter
göra en resa till Adiabo var jag föga benägen till,
emedan jag hade intet ärende, som direkt angick
missionen. Folket bad mig alla dagar mer än jag var värd,
och bröderna tycktes äfven önska, att jag skulle gå.
Det var just icke, emedan jag var rädd för mödan, som
jag ej ville gå, men jag fruktade, att folket skulle få
den vanan, att, huru illa de än stälde till åt sig, vi
strax skulle vara färdiga att hjelpa dem åter till frid.
Då vi slutligen lyckades befria tvenne flickor, som
blifvit bortförda såsom slafvar från Abessinien, fann jag mig
föranlåten att gå och sjelf föra dem till fursten.
Resan gjordes som vanligt till fots genom gräs och vatten
tillsammans med infödingarna. Den förr omtalade Burra
tjenade såsom tolk, och min matsäck bestod af torkad
gröt, malen till mjöl, som röres tillsammans med vatten,
då man vill äta, och förtärdes tillsammans med mina
följeslagare. De voro som vanligt glada och muntra
samt sökte göra mig allt godt de kunde. De försökte
bland annat lära mig förstå deras spådomsfogel, i
hvilken konst jag gjorde för dem tillfredsställande framsteg;
äfven honungsgökens lockande lärde jag förstå.
Naturligtvis berättade jag äfven för dem af hvad jag trodde,
visste och kunde. På fjerde dagen, sedan vi lemnade
Tendar, började vi, till de små fångna och befriade
flickornas stora glädje få se de abessinska sädesfälten.
Vid det första sädesfältet låg en dödskalle qvar på vägen
efter någon, som blifvit dödad under kunamafolkets sista
anfall i landet. Jag tog den i handen och betraktade,
under det jag gick framåt, dess fina sammansättning,
hvarvid en vemodig tanke trängde genom min själ, ty
jag såg ju blott ett litet stycke af den sönderslagna
hyddan; men hvar var den odödliga själen, som en gång
hade sin boning i denna skalle? Fursten var liksom
förra gången vänlig och tackade mig för den tjenst
villighet jag bevisat honom, derigenom att jag befriat två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
