Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Lofvande framtidsutsigter och hotande moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mulåsnor. Furstens hus begagnades äfven till stall, med
den skilnaden, att en grop var gräfd i jorden, uti
hvilken djuren voro vanda att lemna sin spillning. Då vi
legat i två nätter uti furstens hus, kom bud tidigt på
sista morgonen, att vi i största hast skulle besöka
honom. Han ville taga afsked af oss och låta oss
återvända hem. Jag reste mig i största hast, utkammande
håret med fingrarna och lyckades äfven i trängseln få
reda på mina skor; men då jag skulle taga rocken, i
hvilken jag hade en liten bibel, så hade den tillika me
rocken blifvit stulen under natten. Jag skickade det
budet till fursten, att jag icke ville eller kunde komma,
ty jag hade ingen rock. Fursten helsade tillbaka, att
jag likväl skulle komma, samt bad mig icke vare
ledsen på honom, ty det var icke från mig utan från
honom hans undersåtar hade stulit. Såsom tröst omtalade
han, att de frånstulit honom en af regnrockarna, som
vi gifvit till Adiabo. Derpå efterskickades en stor
abessinsk klädning, hvilken jag måste taga till
skadeersättning. Så togo vi vänligt afsked af fursten, som just i
det samma fick bud, att den amhariska upprorshären
hade närmat sig hans land, och vi fortsatte samma dag
vår resa på återvägen. Efter fyra dagars ansträngande
vandring var jag åter hos de kära bröderna i Tendar.
På tredje dagen under återfärden föll en häftig
regnskur, hvarföre vi tillika med några infödingar flydde in
i ett stort asaträd. I trädet voro omkring tjugo
personer, en eldbrasa och nio getter, och likväl var icke
mer än halfva rummet upptaget. Dörren bestod af ett
rundt hål, som infödingarna huggit i forna dagar, men
hvars kanter voro öfverväxta med grön bark likasom
hela trädet invändigt. Der qvistarna började, var ett
hål, så stort som ett vanligt fönster, och tjenade både
till skorsten och fönster; för öfrigt var taket som ett
hvalf och rummet hvälfdt som en stenkyrka.
Jag är nu, som sades, åter lyckligen hos bröderna
här i Tendar, och vi hafva det rätt kärt tillsammans;
men som kunamaspråket icke talas här, hafva vi tre,
som skola stanna bland kunamafolket, måst vara
betänkta på att så fort ske kan skaffa oss en vistelseort
bland det folk, hvars språk vi skola lära. Vi hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
