Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Lofvande framtidsutsigter och hotande moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mottogos vi vänligt af fursten, som satt midt i lägret,
omgifven af sina förtrogna och uppvaktande, af hvilka
senare en hade till befattning, att med sin solskärm
skydda sin hufvudman för de brännande solstrålarna.
Genast började fursten samtala med oss. (En kunamaslaf,
som hade varit i Abessinien en längre tid och lärt
dess språk, tjenade härvid såsom tolk.) Han frågade t. ex.
hvarföre vi icke hindrat kunamafolket från att plundra
hans land, då vi voro hans vänner. Vidare ville han
hafva reda på, om den eller den byn deltagit i
plundringarna eller icke o. s. v. Broder Carlsson frågade
honom, om han kunde få utvälja någon annan plats
inom Kunama-landet till missionsstation. Härpå
svarades, att det stode honom fritt att få slå sig ned,
hvar helst han önskade. Han skulle endast gifva fursten
tillkänna, hvar han hade sin station, på det han måtte
kunna skona denna, då han åter komme med krig,
hvilket han sade sig ämna föra natt och dag mot detta
folk, tills det blef förödmjukadt. Härpå lemnades åt
honom att bese den bössa, som var honom lofvad.
Han tyckte, att den var dålig, samt förklarade, att han
icke ville hafva den. Då broder Carlsson härvid yttrade
sin ledsnad öfver, att han aldrig kunde gifva abessinarne
något annat, än det som var »dåligt», blef han något
skamflat, samt ville gifva oss boskap, hvilket anbud
naturligtvis afslogs. Han måste nn afbryta samtalet
med oss, emedan han hade så mycket annat att
befalla och bestyra om. De särskilda afdelningarna af
hären, hvilka under dagen varit spridda åt olika håll,
hade nu börjat komma tillsammans. Så många, som
uträttat något berömvärdt, fingo nu rida fram för
fursten och berätta sina bedrifter, hvilka berättelser de
bestyrkte genom att visa de dödade infödingarnes spjut
och blodiga klädningar, hvilka senare de hade lindat
om hästarnas halsar. Nu blef det åter en ledig stund,
på hvilken vi fingo löfte att öfverlemna de öfriga
skänkerna. Enligt furstens önskan skulle detta ske i största
tysthet. Någon anledning härtill känna vi icke. Den
rosiga klädningen tyckte fursten mycket om. Det
amhariska testamentet mottog han äfven på aftonen, men
på morgonen ville han återlemna det. Utan tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
