Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Lofvande framtidsutsigter och hotande moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss. För att rigtigt visa vårt missnöje med deras tro-
lösa handlingssätt, aflossade vi våra bössor i luften,
innan vi hunnit lemna byn. Emedan de hysa stor respekt och
fraktan för skjutvapen, ansågo de detta såsom
krigsförklaring, ja kanske något ännu svårare, emedan det var
vi som gjorde så. Förskräckelsen utbredde sig öfver byn
lika hastigt som ljudet från bössorna; qvinnor och barn
ropade och skriade: Frigif slafvarna, frigif slafvarnà! Det
var dristigt handladt, och vi fruktade, att det skulle
verka bitterhet, men den brottslige är också feg. Samma
dag på aftonen kommo de med den ena flickan och
lofvade, att andra dagen skulle äfven den andra komma,
som var bortförd flera mil. Med hennes försäljande
hade det genom Guds skickelse blifvit fördröjdt,
emedan de icke hade blifvit fullt öfverens om priset. Tio
thaler hade blifvit bjudna för henne, men egaren ville
hafva mera. Nu förlorade han hela rofvet.
Löftet upp-fyldes; äfven hon fördes till oss. Att se dessa barns
möte var både glädjande och rörande, de voro
lekkamrater från samma by och hade blifvit skilda genom en
sådan häpnadsväckande tilldragelse, under hvilken
slägtingar och anhöriga fallit offer för svärd och lågor, och
de sjelfva bortfördes i slafveriets bojor. Under
fångenskapen hade de troligen icke haft tillfälle att se och
samtala med hvarandra, utan varit tvungna att gå dit
deras herrar ledt dem, ehvad det varit till arbete eller
till en annan egare. Emedan de icke förstodo språket,
visste de icke heller, hvarföre de fördes till oss, men
det var dem en glädje, hvilken de icke så lätt skola
glömma, när de fingo återse hvarandra i fångenskapens
land. Derom vittnade de varma omfamningarna,
hvarmed de helsade hvarandra vid återseendet.
Nödvändigheten hade tvingat dem att blifva belåtna med sitt
sorgliga öde, så att det fordrades en tydlig förklaring för
dem på deras eget språk, innan de kunde tro, .att de
voro fria och skulle få återvända hem. Detta bevisades
tydligt deraf, att de, så länge de trodde sig vara slafvar,
ansågo sig tvungna att äta det kött, som var slagtadt
af oss, ehuru de voro uppfostrade i den mohammedanska
religionen; detta vägrade de, sedan de fått veta, att de
voro verkligen fria. (Det är förut bekant, att i Abes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
