Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Lofvande framtidsutsigter och hotande moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derna af deras olydnad, allt detta var kraftiga medel till
förödmjukelse, så att hädanefter fingo deras
rådplägningar, som nu förökades, en helt annan karakter. Icke
strids- utan fridsplaner afhandlades, och dessa stannade
vid, att man borde gifva skatt, hvilket var den enda
vägen till försoning, så att de icke skulle behöfva frukta
ett nytt infall i landet. Men nu var det en annan stor
svårighet; om skatten blefve samlad, så vågade icke
skatthöfdingarna gå med den, emedan de fruktade,
att de skulle gripas som fångar. Den enda utvägen var
att få Carlsson att gå med såsom medlare, men dertill
nekade han bestämdt, emedan han nu icke hade något
ärende för egen del och äfven af andra giltiga skäl.
Dag efter dag samlades folk (stundom 70 à 80 personer)
till vårt hus för att rådgöra om sakens bästa utförande.
Derunder kom det till tals om en by i »Askos Wolla»,
från hvilken folk hade mot de andra byarnas vilja
deltagit i plundringstågen och bland annat tagit 3 slafvar,
af hvilka dock en var en kunamaflicka, förr bortröfvad.
af abessinarne. Från denna by vägrade skatthöfdingen
taga skatt, emedan han fruktade, att detta skulle
framkalla hämd öfver hela hans skattområde, som
består af 10 byar. Då föreslog Carlsson, att de skulle
frigifva de abessinska flickorna, hvilka han ville åtaga sig
att föra hem och söka utverka förlåtelse för det brutna.
Genast sade de sig vara villiga dertill, men som
slaf-varnas egare icke voro med i rådplägningen, så tänkte
de väl annat, synnerligast som den ena flickan var
bortskickad för att säljas. Emellertid bådo de oss att komma
dit den följande dagen för att vidare samtala med dem.
Carlsson och jag gingo dit genast på morgonen, icke i
afsigt att aftvinga dem slafvarna, utan att i vänlighet
föreställa dem nödvändigheten af deras frigifvande. De
löftesgifvande hade troligen låtit öfvertala sig att icke
fordra slafvarnas frigifvandet utan i stället låta den
hemmavarande slafegaren gömma sig med flickan. När vi
kommo dit, voro de oss till mötes på vägen och
beklagade, att både herre och slaf hade rymt om natten, och
de ville då, att vi skulle gå ut med några af dem på
fältet för att söka dem. Vi blefvo ledsna öfver deras
beteende och återvände genast, oaktadt de sökte hindra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
