Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Missionär C. J. Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en åsna. Alla bröderna tycktes vara med härom, och
jag beslöt att gå dit förat och ställa litet i ordning,
såsom t. ex. att taga hål på väggen för att få huset så
ljust som möjligt, hvarpå jag flyttade dit med litet af
mina och Carlssons saker. På tisdagen den 1 Oktober
återvände jag till Tendar, men när jag då kom, var det
redan icke mycket hopp om broder Carlsson, och
flyttningen till Frida för honom syntes blifva om intet.
Englund, hvilken nu var den ende af bröderna i Tendar,
som var rigtigt frisk (Hedin har en lång tid varit
klen, och Kjellberg, som allt sedan vår hitkomst
tilltagit i helsa och krafter, hade på nytt insjuknat och
måst intaga sängen), hade under min frånvaro varit
helt upptagen natt och dag af den sjuke brodern och
var deraf samt af vår tryckande ställning mycket
utmattad. Jag stannade qvar vid sjukbädden intill
aftonen, då jag åter måste tillbaka till Frida, emedan det
ännu står öde och blott en enda kunamabo ligger der
om nätterna med sin boskap. Följande morgon
återvände jag till Tendar. Redan på aftonen, sedan jag
gått, hade dödens budskap visat sig vara i annalkande.
Jag utbytte nu åter broder Englunds plats och satt der
vid sjuksängen, hvilket gaf anledning till många tankar.
Den sjukes ben voro redan kalla, och ehuru jag
förnyade gånger gned dem med ylle, kunde blodet ej mera
komma i verksamhet. Han kände ej mera igen mig,
och något ord kunde man ej erhålla af honom såsom
svar på de frågor man hade önskat göra honom; blott
ett och annat oredigt ljud hördes från hans läppar. På
aftonen syntes stunden för hans hädanfärd vara inne;
bröderna inkallades, och vi stodo der omkring hans
bädd och sågo, huru döden rycktes med honom, och
efter några långsamma andetag tillslötos hans ögon, och
anden var skild från kroppshyddan. Några af infödingarna
voro närvarande, hvilka ock syntes mycket gripna.
Vi måste bedja dem, som enligt sin sed vid sådana
tillfällen ville uppstämma klagogråt, icke göra så. Vi
samlades till gemensam bön, läste den 90 psalmen och
sjöngo några verser ur psalmboken.
Vår första omsorg var nu att så fort som möjligt
få tillreda en graf. Englund och jag hade någon gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
