Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Missionär C. J. Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som för en liten tid fick sitt rum der, och vi hoppas,
att den odödlige anden blifvit af englarna förd till det
rätta Frida, till fridens hem i fadershuset, och »barnet
mår ju bäst i faderns sköte», der han en gång efter
uppståndelsen skall »med denna sin hud omklädd varda»
och ej mera se förgängelsen. Likväl, ehuru vi detta
veta och derföre icke sörja, såsom de der intet hopp
hafva, känna vi smärtan och förlusten af hans tagande
från oss, och månget »hvarföre?», »hvarföre?» tycker jag
mig höra från eder, älskade styrelse och vänner der
hemma, som bära missionens heliga sak på edra hjertan;
och dylika ord hör jag liksom från djupet af edert hjerta,
dyre, älskade lärare der hemma, som icke allenast bär
på edert hjerta missionen, utan äfven hvarje enskild
missionär, såsom en eder af den himmelske örtagårdsmästaren
öfverlemnad planta, närd och vårdad under
mycken bön och kamp. Men edert och vårt hopp
vare det, att den samme som tog var ock den samme
som gaf. P. E. Lager.
Ur enskildt bref från broder Englund tillägga vi:
»Den dignande hafver ditt tal upprättat, och de
svigtande knän höll du uppe.» Job 4: 4. Kunde detta
sägas om menniskan Job, huru mycket mer kan det
icke sägas om vår Gud, som bevisar sig vara den
dignandes upprättelse och den svigtandes stöd! Underbart
har jag erfarit detta under de sista två veckorna. Till
kroppen har jag varit frisk som vanligt, så att det icke
varit för mig den ringaste möda att natt och dag sitta
vid den döendes bädd och ofta lyfta honom såsom ett
barn. Häraf är lätt att inse, att det direkta arbetet på
språket en tid blifvit försummadt, men när det har
varit Herren sjelf, som lagt hinder i vägen, så gör jag mig
inga förebråelser deröfver. Själskrafterna har Herren
lika underbart stärkt, så att, oaktadt hjertesorgen,
modlösheten dock icke fått bemägtiga sig mitt arma hjerta.
När Carlsson blef sjuk, uttalade han sin önskan, att jag
skulle sköta honom; dock någon medicinsk behandling
tillät han mig icke, så länge han i någon mån var
medveten om hvad jag gjorde honom, och sedan var det
för sent. Ehuru jag hade sökt lära känna och begagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
