Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Missionär C. J. Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vårt homöopatiska apotek, jemte vår öfriga medicin, så
kunde jag aldrig förmå honom att anlita detta apotek.
Jag vågade heller aldrig söka tvinga honom, ty jag
hade lärt känna honom obeveklig i sina föresatser. En
gång kunde han förmås att taga en inpackning,
hvarefter han sade: »Det tjenar till intet att förstöra
vattnet, hvaraf finnes så litet.» Under hela tiden åt han
mycket litet. Här är icke så lätt att få passande mat
för sjuka, men då han önskade någon mat, så kunde
jag dock hitta på något, såsom mjölkvälling eller
hönskött eller dylikt, som smakade honom. Om det
derföre var helsosamt, kan jag icke säga. Tomheten efter
honom kan jag icke beskrifva; den kan endast förstås.
Det har frågats om lämpligheten att hafva våra
hyddor af vanlig tältduk och mattor, hvilket jag i
korthet vill besvara. Att bekläda gräshyddorna med väf
vore icke ändamålsenligt, emedan termiterna då skulle
förr ruinera dem än eljest; dessa djur förstöra äfven
mattorna, som betäcka golfvet. Hvad beqvämligheter
beträffa, så hafva vi nog så länge, tills vi blifva så
mägtiga språket, att vi kunna använda infödingarna till
vår hjelp. Att vi, så få som vi äro, skulle börja arbeta
på något stenhus eller dylikt, låter sig icke göra,
emedan detta skulle blifva för mycket ansträngande i den
för oss ovanliga hettan; jagten, promenaderna till Kofit
med brefven, besöken i de olika byarna här är alldeles
tillräcklig, kanske öfveransträngande motion för oss ännu,
så att vi icke våga oss på något mera.»
Slutligen några ord från broder Hedin:
»Hjertligen tack för de kära brefven och tidningarna,
som kommo oss tillhanda söndagen den 22 September.
Huru glädjande det skulle vara för oss att efter 6 och
en half månads tid, som förflutit sedan vi i Egypten
erhållit de sista skrifvelserna från hemorten, nu få färska
underrättelser derifrån och dertill af glädjande innehåll,
särskildt hvad missionen och det kära institutet beträffar,
är lätt att föreställa sig.
Om den högst oväntade tilldragelsen, som broder
Englund berättar i sitt bref, kan jag icke säga annat än
detta: Af Herren är det skedt, fast det tyckes underligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
