Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Kunamamissionen efter Carlssons död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lugn tid. Broder Englund skrifver från stationen Frida
den 13 Januari 1868 bland annat: »Tiden sedan vi sist
skrefvo har varit den lugnaste af alla, såväl från hotelser
af anfall utifrån som från folkets plundringar utåt.
Dertill har Herren fortfarande förlänat mig den högt
värderade gåfvan, helsan, så att jag uteslutande fått egna
mig at de sysselsättningar, som dagen gifvit vid handen.
Det tyckes som folket från sin sida i någon ringa mån
skulle börja sträfva efter frid med sina fiender, åtminstone
hafva de afhållit sig från att reta dem.»
I ett enskildt bref af samma datum skrifver Englund:
»Bedjen nu utan återvändo för oss och vårt arbete
här! Så framt icke kriget i Abessinien tager en sådan
vändning, att Teodorus blir envåldsherskare i hela sitt
land, så fruktar jag nu icke mer för missionens
störtande här, ty det kan endast ske genom folkets totala
undergång. Jag fruktar nu icke heller mycket derför,
ty om vårt inflytande på folket kommer att tilltaga lika
mycket hädanefter som hittills, så glömma de nog sina
plundringar, hvarefter deras fiender af sig sjelfva draga
sig tillbaka. Jag har aldrig förr kunnat ana, till hvilken
grad fasthet och beslutsamhet i handlingssätt kunna
injaga fruktan hos sådana, som alldeles sakna Israels
fruktan» (Ps. 20).
Broder Lager yttrar i ett bref äfven af samma datum:
»Jag tror det Herren ledt mig till Kulluko (den by der
Lager hade sin station), såsom jag ock för visso tror, att
han visat oss till Kunama. Jag har ock för min egen
del haft många tröstefulla bevis derpå, hvilka jag ej
denna gång kan meddela. Här har hedningarnes nöd
och jemmer trädt mig inpå lifvet under senare tiden
närmare än någonsin tillförene. Deras behof är
tusenfaldigt och manar oss att ropa till Herren om hjelp för
dem. »Ett är nödvändigt», och det är att evangelii röst
snart, ja snart måtte ljuda här. Folkets yttre trångmål
är stort, det är smärtsamt att se deras betryckta
ställning. Folk reser sig här upp emot folk, och följden
blir, att de mägtigare öfvervinna de svagare. Nu är
kunama blott ett svagt folk, derför öfvervinnas de ock,
samt frukta mycket för sina grannar, öfver hvilka de
fordom herskat och för hvilka de varit en skräck. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
