Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Kunamamissionen efter Carlssons död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem och turkarna. Våra bröder blefvo mycket
uppmuntrade och styrkta genom den tyske broderns besök.
Kort efter detta kära besök träffades brödrakretsen
af ett svårt slag. Broder Hedin var, som vi ofvan
berättat, sjuk redan då han landsteg i Massaua. Han blef
sedan bättre de första månaderna han vistades i
Kullarna och studerade med ifver spåket och kände sig nöjd
att vara på missionsfältet, der han sade, att han trifdes
bättre än han förut trott, att han skulle göra. Men
redan i slutet af Juli 1867 började åter hans feberanfall.
Sedan blef han frisk, men sjuknade strax å iryo och
hade aldrig mer någon egentlig helsa. Den 2 Maj 1868
nedlades han för sista gången på sjukbädden. Han led
af dysenteri, som ej kunde hafvas med några medel.
Blodbölder slogo upp öfver nästan hela kroppen och
förorsakade mycken smärta. Sista dagarne han lefde,
växte det gråaktiga hinnor öfver båda hans ögonstenar,
sä att han icke kunde se någonting alls, knapt skilja
pä dag och natt. Han talade dock mycket redigt
under hela tiden ända till sista dagen, då han ej gaf
något svar på de frågor, som stäldes till honom. Plan
låg dä alldeles stilla och kämpade endast för att få fram
andan, hvilket gick med stor svårighet ända till dess
han utandades sin sista suck, hvilket skedde kl. 4 på
eftermiddageu den 10 Juni 1868.
Broder Kjellberg yttrade om Hedin: »Under hans
sjukdom hörde jag honom aldrig klaga, utan han sade
alltid: Herren vet nog hvad han gör, och han göre med
mig som han vill. Dock yttrade han, att han icke trodde
sig kunna genomgå denna sjukdom. En söndag, då
alla voro tillhopa, begärde han att få Herrens heliga
nattvard tillsammans med oss, »ty», sade han, »det är
osäkert, om jag kommer att vara med eder många
dagar till».
Vidare yttrar Kjellberg: »När våra tankar röra sig
omkring vår dyre broder Hedin, ifrån den tiden vi lärde
känna honom och till hans slut, huru förunderligt blir
det icke alltsammans! Hvad hade vi icke hoppats om
honom, och hvarföre gör den käre Guden så våra
förhoppningar om intet? — En gång skall allt blifva förklaradt!»
I sitt sista bref till styrelsen, skrifvet några måna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
