Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Nya krafter och nya slag - 12. Det sista året i Kunama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sättet, att vi få förkunna evangelium för dessa arma.
Då vi voro på resan ut till Afrika, tänkte jag på, huru
god Herren är emot oss. Vi voro icke i någon nöd
och fara, utan allt gick lyckligt, så att det snarare
var en lustfärd än en missionsresa. Jag kom då att
tänka på, att detta dock icke var det rätta
kännetecknet på ett Guds barn och ett Guds verk. Men
nu begynner ju det rätta missionslifvet, då Herren
prof var oss, om vi vilja vara hans tjenare äfven i
motgången och för detta folk förkunna hans stora
nåd. Nog känner jag mig oduglig, men jag vill dock
offra mig åt honom, som mig köpt hafver, och det
både i medgång och motgång och säger med David:
Var tröst och oförfärad och förbida Herren; han skall
väl göra det.»
| Tolfte Kapitlet. |
Det sista året i Kunama. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>