Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Det sista året i Kunama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rer, en af herr Powells följeslagare. Dessa byar hafva
fört oss i trångmål och upptände genom mordet på
Kjellberg en eld, som troligen ej så lätt står att släcka.
Adauafolket har säkerligen från första stund de utförde
denna mordgerning, insett, att de burit sig mycket illa
åt och skulle kanske äfven önska hafva detta ogjordt;
men nu stå de der såsom våra fiender. Fruktan och
misstankar hålla dem så fast, att de icke kunna tro
annat, än att vi vilja dem ondt. Ifrån första stund, sedan
mordet var utöfvadt, har jag sökt göra dem veterligt,
att vi för våra bröders död ej söka hämd, utan äro
beredvilliga att förlåta, om de för framtiden hålla sig stilla.
I Juni kommo två män från Adiabo hitsända från Salola,
för att taga reda på saken om mordet, och för att
uppsöka de byar, hvarifrån mördarne voro. Salola
helsade oss, att vi skulle sitta stilla i frid och äfven bedja
turkarna göra detsamma. Han ville sjelf, som han sade,
vid lägligt tillfälle komma och hemsöka mördarne och
återföra de plundrade sakerna åt oss. Jag skickade då
i allt folkets närvaro helsningar tillbaka till Salola och
bad, att han icke skulle komma och hämnas på folket
för vår skull. Hvad engelsmännen m. fl. ämnade göra,
hade jag ännu ingenting hört, sade jag. Folket här i
landet, hvilket tyckes på det högsta ogilla, hvad
adauafolket förehaf t mot oss, vilja icke för någon del låta dem
slippa undan ostraffadt. Vi hafva varit ense uti att
hjelpas åt att släcka elden, men om sättet hafva vi icke
varit ense. Den satsen: »Vi skola med kärleken
öfvervinna hatet», har jag mången gång upprepat i våra tal.
Infödingarne sjelfva äro ock de, genom hvilka mina ord
skolat gå till Adaua. Sjelfva hafva de icke vågat sig hit.
Jag har åtskilliga gånger skickat bud och bedt, att några af
de förståndiga skulle komma hit ifrån deras by. Första
gången jag bad om detta, sade folket här i byn sig
alldeles ifrån detta och föregaf, tagande med handen öfver
halsen: Det rätta sättet är att göra så här med dem d.
v. s. skära halsen af dem. Sjelf har jag hittills icke
kunnat få någon att följa mig dit, ej heller torde det
ännu vara så rådligt». — Så långt ur Lagers bref.
Den 26 Okt. födde Kjellbergs enka en son, som i
dopet erhöll namnet Karl Erik. Redan den 1 Nov. dog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
