Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Det sista året i Kunama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för honom att öfvertyga folket om, huru liten fruktan
han hade för europeer. »Nästa gång jag kommenr», hade
han sagt, »skall jag skära halsen af dem och alla deras
vänner.» Han erhöll något skatt, så att han blygdes
för att bryta sitt löfte; återvände med tillsägelse, att
de skulle föra till honom mera skatt nedom berget;
annars skulle han komma igen och fullborda, hvad han
börjat. Detta besök hade nu naturligtvis en icke
helsosam inverkan på folket, emedan de funno sig helt svikna
i sina förhoppningar med afseende på oss. Hade det
dock stannat vid detta, torde det nog kunnat komma i
sitt gamla spår, men efter turkarnes afresa kom
Bara-kin från Adiabo för att uppbära skatt. Han är, som
bekant, vår vän och bodde först några dagar hos mig i
Oganna och sedan i Tendar hos bröderna; derifrån reste
han till Kulluko till broder Lager. Genast efter hans
ankomst dit öfverfölls byn af algedanerna, hvilka allra
först plundrade Lagers hus, tog Barakins båda hästar
och den skatt, som han redan samlat; dödade 8, sårade
2 och togo mellan 40 à 50 slafvar. Bröderna Lager och
Johansson kommo såsom flyktingar redan samma dag
till Oganna, sedan de åter erhållit sina riddjur
(detaljerna härom berätta de utförligare). Af allt detta kommo
folkets sinnen i en sådan förvirring, att de icke rätt
visste, hvart de skulle vända sig. Redan förut har man
märkt, att grannbyarna till Kulluko gått efter brödernas
lif. Vanberg blef på ett underbart sätt räddad från att
falla i deras händer. Nu tycktes de se saken så: Hade
icke europeerna varit, så hade vi flytt och varit
räddade; men nu litade vi på dem, och se nu, hur det har
gått. Månne det icke är bäst, att vi göra slut på dem,
så kunna vi åtminstone ha någon ersättning för hvad
vi förlorat. Dessa tankar delades väl icke af alla, ty då
hade vi hvarken kunnat få veta det, ej heller hade vi
då kunnat räddas. Af en ytterligare stöt, hvilken
säkert icke var fjerran, torde de flestas, ja kanske allas
sinnen varit emot oss. Dock kan jag med säkerhet
undantaga gubben Kolel, Aurin och några andra, men
hvad kunde och ville de göra mot flertalet. De nämda
personernas råd till oss var, att vi skulle resa. »Väl
vet jag», sade Kolel, »att då I icke finnens, förderfvas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
