Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Den afrikanska missionen i sitt nya skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagen 1872 och erhöll namnet Onesimus. Det var han,
som sedan några år vistades vid missionsinstitutet på
Johannelund och som lefver i kärt minne hos alla
missionens vänner, hvilka lärde känna den varmhjertade
omvände hedningen. Han är till nationen en galla.
Medan Lundahls och Ahlborg hade sin verksamhet
i Massaua, stannade Lager och Hedenström qvar i
Abessinien ännu en tid och hade der en välsignad
verksamhet medelst vårdande af sjuka och genom samtal
med dessa och i öfrigt med skaror af infödingar, som
gerna lyssnade till hvad »frengerna» hade att säga dem.
Den 24 Mars lemnade de båda bröderna byn Ambaderho
i följd af krigsoroligheter och slogo sig ned i Eilet, byn
vid de varma helsokällorna. Här utvecklade de en allt
mer och mer välsignelsebringande verksamhet. Hit
kommo sjuklingar i mängd, så att bröderna inrättade
ett slags sjukhus, der de emottogo och vårdade de
hjelpbehöfvande. Dessutom inrättade de en skola. Jag vill
låta Lager sjelf berätta deras ställning i Eilet:
»Eilet den 1 Juli 1871. Ärade styrelse!
Nåd, barmhertighet, frid och mycken hugsvalelse
tillönskas! Ps. 23.
Herren är min herde; mig skall intet fattas. Dessa
Davids ord vill jag denna gång tillämpa på mig och
oss härute. Väl förekommer mycken brist, och det
kännes, som om Herren icke skulle uppfylla allt. Brist är
det i det andliga lifvets utveckling, trosöfningen,
lydnaden och helgelsen. Man bedröfvas deröfver, ja, det
är ens största hjertesorg, men då Jesus behagat göra
det saliga bytet, att han tagit all min synd jemte mina
öfriga sorger och bekymmer på sig, skänkt mig sin
lydnad, iklädt mig sin rättfärdighet, gifvit mig en
stundlig tillgång till nådastolen och lofvat bära mig intill
ålderns sena dagar, till dess jag grå varder, må jag väl
vara glad och med David sjunga: Herren är min herde,
mig skall intet fattas.
Vi äro ännu qvar i Eilet, och arbete saknas icke.
Till vårt herberge komma och gå fortfarande sjuka från
olika delar af Abessinien. Sex, som en längre tid vår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
