Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Åren 1872—74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den bästa frukten af brödernas verksamhet var, att
trenne abessinska ynglingar begärde blifva upptagna i
den lilla missionsförsamlingen och undfå Herrens heliga
nättyard; de hade alla tre som barn blifvit döpta i den
abessinska kyrkan. Det visade sig en glädjande hunger
efter Guds ord i den del af Abessinien, som gränsade
till brödernas verkningskrets. Lundahl skrifver härom
i ett bref af den 25 Nov. 1872: »Glädjande är det att
höra, att de börja söka sanningen i Abessinien; de säga:
»Frengernas lära är god, vi vilja alla blifva frenger.» I
ett kloster hafva de fått hundra nya testamenten jemte
andra böcker, och från flera håll höres ropet efter
böcker. Som bekant är hafva de det gamla etiopiska
språket till kyrkospråk, hvilket ingen nu lefvande
förstår, utom några af presterna, som studera det. Deras
böcker bestå för öfrigt nästan blott af helgonlegender,
som väl till största delen äro lögner. Huru glädjande
då, att de börja fråga efter Guds ord! Allt detta
sammanlagdt gör, att jag icke kan underlåta att uttala mina
förhoppningar, fasthållande Guds löfte: Ordet som af
min mun går skall icke vara overksamt, utan skaffa
frukt i ty att jag utsänder det.»
En månad senare skrifver Lundahl ytterligare om
huru evangelium syntes vinna framgång i Abessinien.
Som bevis derpå hemsände han ett bref från en
abessinsk prest, vid namn Heilab, till missionsföreståndaren
pastor Almqvist, i hvilket bref Heilab tackar för att
våra bröder, »evangelii sändebud», blifvit sända till
Abessinien.
Vid denna tid kom en ny pröfning öfver vår lilla
missionsskara. Mot slutet af December lemnade fru
Lundahl Massaua för att begifva sig till Alexandria och
der afvakta sin nedkomst, som hon väntade de första
dagarna i Februari. Redan på vägen till Suez led hon
af reumatism, hvaraf hon ofta varit plågad. När de
kommo till kusten, fingo de ej gå i land utan måste
ankra vid en by, som heter Ayun Musa eller »Moses’
källor», i trakten af det genom Israels ökenvandring
bekanta Mara. Här blefvo de underkastade 10 dagars
karantän. Den 25 December kom befallning, att alla
passagerare måste lemna fartyget och inflytta i tält på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
