Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Från 1875 till Maj 1876
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
tonen. Några af syskonen och de abessinska bönderne
voro närvarande. Det var en stund, rik på
vederqvickelse för anden, ty Herren var på ett särskildt sätt när
oss. Vi började med att sjunga: »Här en källa rinner,
Säll den henne finner» o. s. v. Vi hade klädt gossarne
i hvita mantlar, och då dopet skedde, stego de ned i
vattnet och, såsom jag hoppas, begrofvo den gamla
menniskan; då de uppstego, fingo de hvar sin hvita
dopklädning och, såsom jag hoppas, hade de äfven fått ett nytt
hjerta, ty de hade mycket längtat efter denna stund och
aflade sin trosbekännelse med frimodighet och glädje,
Feradja fick i dopet namnet Johannes och Paulus fick
behålla sitt namn, ty han hade förut, innan han kom
i vår skola, tagit sig det och förklarat sig vilja blifva
en kristen. Johannes är ungeför 14 år och gallagosse
(och evnuck). Paulus är 13 år samt också ett galla-,
barn.» Så långt Lundahl.
En af de förut döpte, nemligen gallaynglingen
Onè-simus afreste den 25 Juni 1876 från Massaua till Sverge
för att der utbildas till missionär och sedan sändas till
sitt folk, dit han med brinnande ifver längtade att få
gå med evangelii glada budskap. Som han är känd af
missionens vänner i vårt land och ännu verkar i vår
missions tjenst, vilja vi här införa hans tidigare
lefnadshistoria, tecknad af honom sjelf:
»Mina älskade bröder! Vår Herres nåd vare med eder!
Nu vill jag omtala något af min barndomshistoria
för eder. — Mina förfäder och slägtingar voro alla
herdar och idkade boskapsskötsel; men sedan blefvo de
åkerbrukare och handelsmän; min fader föredrog dock
att förblifva koherde. Då jag ännu var mycket, liten,
dog min fader, och min moder sörjde och begret honom
mycket, mycket. Om min faders död sade hon sålunda:
»Nu är min man död, nu har jag ingen, som hjelper
mig; mina barn äro ännu små, fienden kommer och
tager bort dem och gör dem till trälar.» Då kommo
hennes slägtingar för att trösta henne och sade: »Vi
skola hjelpa dig att sörja för barnen», och så blef hon
tröstad öfver min faders död. Sedan vände hon tillbaka
föx att yàlla boskapen och tog oss barn ocfr sipa bröc¾er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
