Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. En missionens martyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
nes särskildt en afton, då han låg sanslös, att en af áé
äldre lärjungarne föll ned vid hans säng och bad, att
Gud måtte gifva oss honom åter. Och under det
han-så bad, vände lifsgnistan tillbaka, och denna stund blef
en vändpunkt i hans sjukdom, så att han dag efter dag
tillfrisknade. Efter ett par veckor, reste vi till
guvernören i Sassega och blefvo der vänligt emottagna. Detta
visades särskildt genom de gengåfvor vi fingo för de
små skänker vi gåfvo honom. Efter två dagar återvände
vi till Bellesa. Den 11 Juli måste Lager åter resa till
Sassega för vissa ärendens skull; den 12 kom Woldo
Mikael, en abessinsk höfding, till Bet-Maka, en liten by
mellan Bellesa och Sassega, för att föra krig mot
guvernören. Genast tillstängdes alla vägar, så att det blef
omöjligt för Lager att vända tillbaka till vårt hus i
Bellesa; och med hvilken oro väntade jag icke, att hän
skulle komma, men förgäfves! Så förflöto fem dagar.
Jag försökte flera gånger att få män för att gå och hemta
honom, men omöjligt; alla fruktade för sitt lif.
Måndagen den 17 började skotten att höras från
krigsplatsen; snart började guvernörens krigsfolk komma flyende
med berättelse, att han och en stor del af hären stupat.
Qvinnor, gubbar och barn började då ropa och "skria,
rycka håret af sig, rifva sönder sig i ansigtet, och de
som kunde sprungo till krigsplatsen för att begrafva
sina döda; ty alla män voro med i striden. Nu började
man se röken uppstiga från Sassega, ty de segrande gingo
skyndsamt till väga för att utplundra och nedgöra folket
samt uppbränna byn. Mitt hjertas nöd vid tanken på att
min vän var der, kan icke med ord beskrifvas; jag ville
springa dit, men folket höll mig qvar, »ty», sade de,
»soldaterna döda dig på vägen». (Fyra timmars väg är
mellan Sassega och Bellesa.) Så måste jag bida, tills
qvällen inbröt. Då i närgränsande hus en del
menniskor sutto omkring en eldbrasa och omtalade, hvilka
som voro döda, frågade jag: »Lefver Lager?» De
svarade: »Lager är död.» En stund stod jag såsom
fast-naglad qvar, och jag hade knappast hunnit inom vår
dörr, förr än soldater från Woldo Mikael kommo för att
vakta mig och de saker vi hade deruppe. På många
omvägar och efter många frågor fick jag slutligen den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
