Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. En missionens martyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
koiiungen hade behandlat honom. Derföre att han var
engelsmän och doktor, lössläptes han éftef ¾8 dagar.
Både konungen och hans öfverstar hade behandlat
honom väl, och han hade hört könungen tala. fördelaktigt
om oss och bedt doktorn, som i erkänsla för friheten
lofvade sända konungen en present, att lemna den åt
oss, så visste han, att den skulle komma väl och
ordentligt fram. Vi hafva nu en dubbel orsak att besöka
konung Johannes, nemligen delrätt framföra den nämde
presenten från doktorn, dels att också vi^ må gifva en
gåfva, såsom seden är. Vi hafva tagit Lagers väggur,
och Pettersson och Carlsson hafva gjort en vacker låda
att förvara det uti, och det är vårt missionssällskaps
gåfva till konungen. Dessutom skall broder Lager hafva
3 helbiblar med sig till gåfvor åt abunan
(erkebiskopen) m. fl.» Så långt Lundahls bref.
-Denna resa blef Lagers sista. Han hade ej hunnit
långt in i Abessinien, då det utbröt krig just i den
trakten der han var. En röfvarhöfding anföll guvernören
öfver trakten och besegrade hans folk och for sedan
fram med mord och plundring; och vid detta tillfälle
blef Lager jemte tvenne våra infödda missionsarbetare
dödade. Vi vilja låta Lagers enka sjelf berätta den
sorgliga tilldragelsen. Hon skrifver:
»Mensa och Geleb d. 15 Aug. 1876,
Ärade styrelse!
Salige äro de döde, som i Herren dö härefter.
Ja, Anden säger, att de skola hvila sig från sitt
arbete; ty deras gerningar följa dem efter.
Förvissningen om att vår käre Lager har för Jesu
skull fått ingå i den eviga hvilan och hvilar sig bland
de heliga från sitt arbete, är det enda, som hugsvalar
mitt hjertas sorg öfver förlusten af en så dyrbar och
kär make. Huru underlig är icke vår käre Gud!_ Föga
kunde tänkas, då vi de sista dagarne i Maj lemnade
Eilet och reste upp till Abessinien, att Herren så snart
eller på sådant sätt skulle taga min vän från mig.
Under vår första vistelse der uppe var han till följd af
förkylning och öfveransträngning mycket sjuk, så att vi båda
väntade, att Herren skulle hemkalla honom. Jag min-
[ Svenska Missionen i Ost-Afrika. /♦ 1(J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
