Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Missionsverksamheten från Maj 1876 till 1880 års slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag ej tillåta eder. Gån till edert land och undervisa
de judar och hedningar som der finnas. Faren väll*
Härmed fingo de gå och anträdde bedröfvade den långa
återvägen till Massaua. Abessinien var stängdt för
evangelium och äfven vägen till Galla öfver detta land var
tills vidare omöjlig.
Mot hösten började det blifva allt oroligare i Geleb,
fastän den orten låg inom Mensa-landet, som lydde
under Egypten. Några troende abessinska prester fingo^
der lida grymt för sin tro. Hedenström skildrar
ställningen sålunda:
»Geleb och Mensa den 21 Sept. 1879.
I Juli månad kom Ras Woldo Mikael, åtföljd af Ras
Alola, från konungen ned till Harnazén. Vår förvåning
blef stor, då vi hörde, att en sådan man som Woldo
Mikael blifvit af konungen upphöjd till Ras. Jag hade
svårt att fatta saken, så otrolig syntes den mig. Men
bröderna kommo i det samma och intygade, att det var
sant. Vår bestörtning blef blott desto större, då vi fingo
höra, att han blifvit frigifven derför att han skulle hafva
skyddat den abessinska kyrkan mot kätteri. Och for
denna lögn sattes mannen i frihet! Men icke utan skäl
betviflade vi denna lyckas varaktighet; ty huru skulle
tvenne guvernörer kunna komma öfverens om att styra
en och samma provins? Woldo Mikaels soldater
öfversvämmade snart alla trakter. Landtfolket fick nu
erfara, att AV. M. blifvit Ras (guvernör). Penningar och
säd utpressades utan barmhertighet så väl i Hamazéh
som i Mensa, Bogos, Atto Mariam och låglandets byar.
Vi sände genast vid deras ankomst bud till båda dessa
herrar med en gåfva till hvardera, sådan vi för tillfället
kunde lemna, nemligen ett sängöfverhölje och ett täcke.
Dessa gåfvor voro naturligtvis ingenting i deras ögon.
Ras Alola svarade dock höfligt på vår välönskan och
sade, att vi fingo blifva qvar på vår plats, endast vi
icke gingo utöfver deras vilja. Naturligtvis var det för
oss en hemlighet, hvad deras vilja var. Vi tyckte oss
dock ha fått klarhet i den saken, då snart ett påbud
utgick, att alla, som mottagit bööker af oss, skulle
uppsökas och fängslas. En gammal prest, som i. Mars må-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
