Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Missionsverksamheten från Maj 1876 till 1880 års slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
had detta år var biär och fick några böcker samt
lemnade några af sina barn i broder Olssons skola, jemte
èn annan prest, som Woldo Mikael i fjol satte öfver de
öfriga presterna i sin by, blefvo gripna och förda till
lägret. Ransakning inleddes med dessa, och som de
erkände sig ha fått och läst de böcker vi sprida, blefvo
de slagna eller rättare hudflängda, den ene fick 40, den
andre 42 slag. Deras ryggar blefvo alldeles
sönderhackade, säger ett ögonvittne. Blodet hade strömmat ur
mun och näsa. Men under allt detta hade de med
glädje hållit fast vid hvad de läst i böckerna. De
hade efter slagen sagt till båda guvernörerna: »I dag
hafven I dömt oss, men det kommer en annan dag, då
det blir en annan som skall döma, den nemligen, för
hvars namn vi fått lida detta.» De blefvo dömda att
föras till Debra Bizen, ett munkkloster, der de skola
lära att bedja till Maria och de öfriga döda. helgonen.
De äro bundna i jern, få icke gå ut och icke tala med
hvarandra; Glömmen icke dessa bröder i edra böner
till Gud! Under dessa förhållanden fortsatte vi dock i
stillhet vårt arbete med skolan och konfirmerade 6 af
barnen, hvilka begingo H. h. nattvard den 7 Sept.
tillsammans med oss.v Af soldaterna hade vi omak
emellanåt, än fingo vi ge dem kläder, än mat. Och allt
hvad de sågo ville de hafva. Så gåfvo vi dem ofta
mjöl, ris, smör, peppar m. m. En gång nödgades vi
gifva dem en hel säck ris. Grufligt högmodiga och
otacksamma voro de dock alltid. Ofta hotade de oss
med att vi skulle få gå till Misser (= Egypten), då vi
icke gåfvo dem det de begärde. Ja, i sjelfva lägret
rådgjordes om, hvad de skulle göra med oss. Man hade
undrat, huruvida vi voro olika rikens undersåtar. Vore
det så, hade man sagt, så kunde det vara fara vid att
drifva oss bort. I annat fall vore det bäst att köra
oss ur landet. Woldo Mikaels krigsminister hade lofvat
komma och »kapa» oss. Men »menniskan spår och
Gud rår». Innan vi visste ordet af kom bud, att Ras
Woldo Mikael var fängslad jemte alla hans stormän.
Samma dag dessa fängslades, var ännu en af W. M:s
höfdingar och fordrade skatt af mig. Jag gaf honom
ingen skatt, utan endast en lång skjorta, som han dock
Svenska Missionen i Ost-Afrika. L 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
