Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Missionsverksamheten från Maj 1876 till 1880 års slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
förut påtänkta resan till Ras Alola. Jag hade ock
blifvit kallad att infinna mig hos honom. För att nu få
audiens hös denne upphöjde man hade vi köpt
sidentyg för 25 thaler och en matta för 10 th., hvilka gåfvor
medtogos jemte åtskilliga småsaker af egen tillhörighet.
På söndagseftermiddagen den 5 reste vi alltså och
anlände den 8 på förmiddagen till Add-Takles, hvarest
Ras Alola har sitt läger. Vi styrde vår kosa först till
den plats, hvarest sassegafolket hade sina hyddor,
emedan vi först ville göra oss något i ordning, men fingo
snart af deras förman befallning att genast gå upp till
Ras Alola, på det inga misstankar skulle falla på dem,
att de voro. våra vänner. Vi gingo då genast upp till
Ras Alola och rönte ett mycket kallt mottagande.
Så snart jag var inkommen från den yttre
omhägna-den och stack mitt hufvud in genom dörröppningen till
Ras Aiolas rum, tillsades jag att sätta mig. Jag tog
nu fram mina gåfvor, hvilka Alola bad sina tjenare
taga. Han tackade kort och kallt, och jag befaldes att
genast aflägsna mig. Jag begärde nu att få ett samtal
med honom, men erhöll intet svar. Den 9 på
morgonen gick jag, åter upp och sökte få företräde, men det
var icke möjligt, ehuru jag satt der hela dagen. På
eftermiddagen kom engelske konsuln från Djedda till
lägret. Han inbjöd mig vänligt att spisa qvällsvard hos
sig1, och under det vi sutto och åto, kom en man till
oss med förfrågan, hvad vi hade att samtala om? Herr
konsuln svarade då: »Säg honom, att vi hålla på att
äta.» Mannen gick, men kom snart åter med den
tillsägelsen, att jag icke skulle få lemna konsulns tält. Jag
stod nu genast upp och följde med till den, som hade
sändt budet, för att få förklara mig. Kommen till denne
underhöfding, lät han säga mig, att han sof. På min
förnyade begäran att få träffa honom, fick jag endast
samma svar, att han sof.
Kommen tillbaka till mina följeslagare, hade jag
bud att tidigt följande morgon infinna mig på
domplatsen. Allt tycktes båda en stormig morgon. Man talade
öm, att vi skulle bortdrifvas, att de abessinska bröder,
som befunno sig hos oss skulle blifva fängslade m. m.
dyl. Jag och mina följeslagare anbefalde oss nu i Herrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
