Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Missionsverksamheten från Maj 1876 till 1880 års slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
styrelsens alla ledamöter särskildt från ^mig och min
hustru. Eder ringe Emil Hedenström. >
Ps. 99: 1 och ps. 89.» " " >■;
Sålunda" blef missionen i Ost-Afrika inskränkt till
en enda station. I M’Kullo invid Massaua samlade sig:
alla missionssyskonen jemte en hel mängd barn. Hela
den der församlade missionsförsamlingen utgjordes af
omkring 150 personer. Fru Beata Carlsson, som äfveil:
var med bland de flyende från Mensa, hade med sig;
sitt 10 månader gamla barn. Gossen var sjuk redan i:
Mensa, den svåra resan förvärrade det onda, så att den
lille dog, då de hunnit den sista hviloplatsen.
Lundahl skildrade deras ställning i M’Kullo efter
flykten: »Aldrig har det väl sett så mörkt ut för oss
som nu. Vi stå här vid Röda hafvets strand, och
fienderna kunna äfven komma hit. Vi befinna oss i
ungefär samma läge som fordom Israels barn, men då fä vi
väl också trösta oss med samma tillsägelse som de fingo,
att nemligen stå stilla och se hvilken salighet Herren
varder görande.»
En stor lycka var emellertid, att just till denna tid
den rymliga missionsbyggnaden i M’Kullo ändtligen
blifvit så pass färdig, att missionsförsamlingen under denna
brydsamma tid der kunde samlas. Missionsvännerna
väntade i början af deras vistelse i M’Kullo hvar dag
att blifva anfallna af Ras Alolas röfvarskaror.
Juldagen kunde missionsförsamlingen hålla sin
första gudstjenst i den nya vackra kyrksalen på
stationen. Sedan predikades der söndagligen, och under
böneveckan i början af 1880 hölls der dagliga bönestunder,
då både svenska och amhariska språken begagnades.
Under tiden drog sig Ras Alola bort från trakten med
sina skaror. Ja, vägen till Mensa syntes ganska snart
åter blifva öppen, så att Hedenström med hustru och
barn samt skolbarn redan den 24 Februari vågade
företaga återresan dit, utan att dock vara viss om att
få stanna der. Han hade ensam först rest dit för att
höra sig för och blef vänligt emottagen af folket och
af barnen. Då han frågade folket, om de ville, att han
skulle återvända, svarade en gammal man: »Då ryktet
anlände till oss i går, att du kom, så höjde alla våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
