Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Gustaf Emil Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
¾ö¾már^ "hiiru" deäsa till /och med kunde begrafva
gä-l¾nä^ kameler; : Ja, i sanning, midt under lidandets
¾cfr; sorgetid mödosamma stund är Herren när de sina,
i¾det; förhtimmo vi ofta. Ack, huru bedröfvad och
nedslagen var jag icke under denna resa — dels öfver de
¾daiiden jag hade och dels när jag tänkte på min vän
^Arrhenius, ’.— dock i allt detta öfvervann jag genom
ho-^liomy som älskade mig och gaf sig ut för mig att
borttaga mina och hela verldens synder; Lofvadt vare
in-¾erligt ditt namn, Herre Jesus! ’
/•/^/Nu; såsom Ni kanske redan hört, befinner jag mig
^:häi i vår lilla församling. Det var mycket roligt att
/åter en gång få se sina vänner och bekanta. Aldrig
^•trodde jag, att jag skulle återvända till M’Kullo. Men
/Herrens tankar äro icke såsom våra, icke heller hans
; vägar såsom våra vägar. Dina tankar äro djupa och
t svära, Herre Gud Sebaoth! — Min helsa är betydligt
-bättre. Jag har under den tid jag varit här tre gånger
haft feberanfall; för öfrigt, Herren vare tack och lof,
gar allt ting framåt. Kommer en annan expedition att
/företagas, vare sig i detta eller nästa år, så hoppas jag
/genom den högstes beskydd’att få följa den. När man
med allvar tänker tillbaka på den nu tilländalupnä
j pröfvotiden, bäfvar nog det arma köttet, men anden är
både villig och redo. Om vårt första företag tror jag
många menniskor tänka, att det icke haft någon nytta
med sig; men det är ett misstag att tänka så, ty vi
/ hafva vunnit en god och dyrbar erfarenhet, hvilken
tvifvelsutan var nödvändig för en missionär. Vi hade
^Visserligen-"lärt oss icke så litet under vår skoltid, men
v det räcker icke till för att blifva den eviges tjenare,
| utan han sjelf måste lära oss, och han kan icke lära
:oss på annat sätt än genom att aga och tukta oss, för
att på sådant sätt rensa bort all Orenlighet öch göra
-. oss Tiusherren till brukliga kärl. »Men all tuktan synes
-väl för stunden icke vara till glädje, utan till sorg, inen
sedan, gif ver den åt dem, som derigenom blifvit öfvade,
^en fridfull rättfärdighetens frukt.» Vi tyckte ofta, att
-agan var för hård. Som Ni vet, dyre pastor Neander,
>jöå var den verkligen svår under vägen från Famaka till
¾Karkög. Men då vi jemförde våra lidanden med vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
