Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu vill jag fästa uppmärksamheten på en underjordisk
håla i grannskapet av kuststaden Viborg, som ligger
helt nära gränsen till de moskovitiska länderna. Denna
håla besitter en förborgad kraft, som verkar, att, om
man däri nedkastar ett levande djur, ett dån av så
förfärande styrka uppstår, att det alldeles bedövar de
människor, som befinna sig i grannskapet, så att de
mista förmågan att höra och tala, ja t. o. m. att stå
på sina fötter. Genom denna sin egenskap kan hålan
förgöra långt flera än den kraftigaste bössa, eller
åtminstone förlama dem. (Ur Olaus Magni.)
1323
1595
Under 600 år av strider och kamp tvang västerns raka svärd så
småningom österns kroksabel bort från Ös ters jörummets stränder.
Frederna i Nöteborg och Teusina äro denna offensivs etapper och
Stolbova dess ärorika höjdpunkt. Efter tolfte Carls lysande men
olyckliga krig kom katastrofen med Nystad år 1721. Med freden i
Åbo gick Karelen med Viborg förlorat och med freden i Fredriks
-hamn kom hela Finland under Hyssland. Den självständiga
republiken såg dagen 1917/18.
Finnarna eller de finländska folken i Norden äro
övermåttan vilda. Därför är det dem genom kunglig
förordning vid strängt straff förbjudet att i fredstid till
varandras ofärd bruka stridsvapen, såsom pikar, pilar,
kastspjut, svärd eller långa dolkar. Däremot är det
dem obetingat tillstått att använda yxor och bilor till
fredliga behov; med dem uppföra de ock förträffliga
byggnader. Dock må man ej förmena att de alldeles
sakna försvarsvapen till att, när så behöves, värna sig
mot de rovgiriga moskoviterna, som bo alltför nära
deras gränser. (Ur Olaus Magni.)
i^r**Oi.LLA
Sedan
århundraden och på
C edan urminnes tider ha de historiska ödena varit
ge-‘“’mensamma för svenskar och finnar, sammanförda som
vi blivit under samma tro, samma lag och styrelse.
Om Erik den heliges korståg till Finland på 1100-talet
berättar helgonlegenden: ”Då bjöd Erik folket i Finland
att anamma kristen tro. Men när de icke ville, stridde
han mot dem och övervann dem med svärd, hämnandes
manliga kristna mäns blod som de länge och ofta utgjutit
hade.” När konungen återvände till Sverige, kvarlämnade
han krigsfolk som uppförde Åbo slott — alltjämt ett
ärevördigt minne från Finlands första historiska tid. Hundra
år senare företogo svenskarna det andra korståget. Sedan
seger vunnits, byggde Birger Jarl Tavastehus, och därmed
var det svenska väldet tryggat i Finland. År 1293 ställde
sig marsken Torkel Knutsson i spetsen för det tredje och
sista korståget: hans stora tanke var att göra Ladogasjön
till Sveriges gräns mot Ryssland.
Finland blev från Magnus Erikssons tid en med andra
riksdelar likaberättigad lem av Sveriges rike. Då bönderna
anförda av Engelbrekt reste sig mot den missbrukade
unionen, förjagades unions,fogdarna även i Finland. På
Viborgs slott som byggts av Torkel Knutsson, satt Knut
Posse, då bud kom 1495 att ryssarna nalkades med
väldig härsmakt. Den 30 november inleddes stormningen.
Redan voro fienderna uppe på murarna, när med en
väldig knall ett av tornen sprang i luften. Det blev brak
och skräck, och ryssarna flydde. Sålunda räddades
Finland genom ”viborgska smällen”.
”Övergiv icke vårt arma fosterland”, hade åbobiskopen
Magnus Stiernkors skrivit till riksföreståndaren Sten Sture.
Finland blev ej heller glömt under Gustav Vasas befrielse-
Även på Olai Magni tid voro Finska Vikens isar skådeplatsen för
vilda strider mellan moskoviter och finnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
