Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ej glöms i tiders tid den dag,
då denna sägn blev sann,
då likt ett dystert thordönsslag
det säkra bud oss hann,
att landets sista hopp gått ner,
att Sveaborg var svenskt ej mer.”
(Teckning av M. Adlercreutz.)
ljödo Döbelns
och magasin växte upp under den snillrike krigarens
ledning. 1772 fördes han till vila bland sina egna verk.
”Eftervärld, stå här på egen botten och lita icke på
främmande hjälp”, lyder den ehrensvärdska maningen, ristad
över Kungsporten på Sveaborg.
Knappast någon svensk monark har väl ägnat Finland
större intresse än Gustav III. ”Det är ett land att
göra något av”, mente konungen. Åt Ehrensvärds elev.
Göran Magnus Sprengtporten, gav han befäl över
Savo-laksbrigaden och de karelska jägarna. Sprengtporten
inriktade sig på guerillakriget, något som passade bäst för
den finska terrängen. Hos honom samlades de unga
officerarna för att få undervisning i krigskonsten. Det var
början till en kadettskola, och utbildningen sattes på prov
under åren 1788—90. Medan Katarina II av Ryssland var
upptagen av sitt krig med turkarna, gick då den svenska
flottan till segel med den största här som Sverige dittills
fört i fält på Finlands jord — 8,000 man. Efter de adliga
officerarnas myteri vid Anjala ställde sig hela folket —
i Finland såväl som i Sverige — på kungens sida.
Gustav III tog 1790 själv befälet och gick med flottan djärvt
in i Viborgska viken för att göra en landstigning mot
Petersburg. Men den ryska flottan lade sig utanför, och
en envis sydvästan hindrade alla försök att komma ut.
Först på femte veckan kastade vinden om. Den svenska
flottan seglade då ut mellan de fientliga fartygslinjerna
under våldsam kanonad. Kulorna visslade om kungen, där
han satt i sin öppna slup, men utbrytningen lyckades.
Den finska troheten var en ljusglimt i denna dramatiska
situation: när utbrytningen blivit känd, strömmade folk
till från alla håll och erbjödo sig frivilligt till tjänst
på flottan.
Nedan t v.:
”Att störta denne jätte ned var mer, än arm förmått,
och ständigt var hans närmsta man hans skygd mot andras skott;
dock djärvare blev fienden, ju mer hans hopp bedrogs;
då syntes Sandels med sin flock och såg, hur Duva slogs.”
(Teckning av Albert Edelfelt.)
Nedan t. h.:
”Då han kom med kanonerna åter i hamn,
då ropade grånade kämpar hans namn,
och vid högt hurra slöt Drufva
den tappre i faderlig famn.”
(Teckning av Albert Edelfelt.)
”1 bygder, där ej sol gick opp,
stod kämpen än med ishöljd kropp
och nekade att vika,
fast utan hem och utan hopp.”
(Teckning av Gunnar Hallström: Svenskarna utrymma Finland.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
