Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vaksamt luftvärn
de ryska bombplanen och våra bombplan kunde på grund
av för liten hastighet i förhållandet till de ryska jaktplanen
under större delen av tiden icke användas annat än i
skydd av mörkret. Trots alla dessa svårigheter kunde
stridsverksamheten genomföras med i stora drag följande
slutresultat:
tolv fientliga flygplan nedskjutna i luftstrid eller
förstörda på marken medelst bomber; därtill kommer en del
fall på vilka bekräftelse icke kunnat vinnas;
ryska bombanfall ha förhindrats mot Finlands enda
järnvägsförbindelse med Sverige, järnvägen
Torneå—Uleå-borg, samt mot de orter den passerar;
ryssarnas flygverksamhet i övrigt inom norra Finland
har försvårats liksom deras transporter på vägarna och
tjänsten i förläggningarna.
Att allt detta trots vår materiella underlägsenhet och
den stora ryska övermakten kunde uppnås, utan att 19.
flygflottiljen själv förlorade mer än två flygplan genom
fiendens åtgärder (besättningen i det ena räddades), och
icke led några som helst skador genom bombanfall, ger ett
gott betyg åt flygarnas och markpersonalens mod och
skicklighet. Att föra luftkrig i sydligare trakter med bli-
dare klimat kan vara svårt, men att t. ex. med god
verkan genomföra ett bombföretag i polarnattens isande köld
och ogenomträngliga mörker, icke alltid upplyst av
norrsken och måne men oftare med sikten förminskad genom
drivande låga snömoln, över ett land där inga ljus på
marken gåvo någon vägledning och som till större delen
utgjordes av obygder med fåtaliga orienteringsmöjligheter,
det var en prestation av hög klass.
Underlägsna till antalet, gingo jaktflygarna oftast
ensamma till anfall mot stora bombförband, vilkas flygplan
inbördes understödde varandras försvar med kulspruteeld.
Jaktflygaren hade oftast inga kamrater, som kunde ge
honom moraliskt stöd vid anfallet mot övermakten, inga
vittnen, som kunde verifiera hans seger — eller död. Det
var en upprepning från den gamla tiden, då ”en mot tio
ställdes”. Och den karolinska andan fanns hos flygarna,
ty målet var ju Sveriges och Nordens frihet.
Flygfoto av ryska marschkolonner vid Aholampi, taget av sergeant Hansson den 12.1.1940. kl. 13.55. 1 och 2: Fientliga bilkolonner. 3:
Fientlig förläggning med uppställning av motorfordon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
