Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
broar byggdes.
Det kan vara värt att framhålla, att praktiskt taget
inga av kompaniets meniga voro militärutbildade. Detta
förhållande säger mycket beträffande kompaniledningens
förmåga och folkets vilja att nå resultat. Få förband inom
frivilligkåren torde också ha fått ett så odelat gott
anseende som vägkompaniet.
Plogplutonerna blevo färdiga tillsammans med sina
grupper och åtföljde dessa fram mot Märkäjärvi. Deras
verksamhet bestod huvudsakligen i befästningsarbeten och
något plogning. Chefen för 2. plogplutonen sårades under
ett gott parti tillsammans med löjtnant Grafströms jägare,
då dessa utförde det mycket omtalade spaningsföretag,
som bl. a. avsåg att utröna de tekniska
framrycknings-möjligheterna mot ryssarnas norra flygel.
Vid plogplutonerna voro c:a 50 % militärutbildade,
därav dock endast hälften ingenjörtekniskt.
Ingenjörkompaniet gick den 15 febr. efter mörkrets
inbrott från Kemi i smällande kyla och under fientlig
flygverksamhet c:a 25 mil till Tohmo 7 km norr
Kemijärvi, samt var före dagningen i flygskyddad bivack, en
god igångsättningsprestation. Kompaniet utförde därefter
de nödvändiga tekniska arbetena för omgrupperingarna i
samband med de finska bataljonernas tillbakadragning, då
frivilligkåren insattes. Därefter utfördes ett flertal
plog-ningsarbeten för olika förband samt tillverkades 1,200
taggtrådsvalsar för de framme vid Märkäjärvi insatta
delarna av frivilligkåren. Kompaniet fick, då ryssarna i
månadsskiftet februari—mars trängde på vid Petsamo fronten,
utföra transporter av dyrbar ingenjörteknisk materiel från
Jäniskoski kraftverk till Kemijärvi. Under dessa
transporter var kompaniet utsatt för stark fientlig flygverksamhet,
och luftvärnkulsprutegruppen synes under en intensiv och
långvarig strid ha nedskjutit ett ryskt plan. Under de sista
stridsdagarna måste kompaniet snabbt ingripa för att
återställa skador å järnvägen Kemi—Kemijärvi, som träffats
med fyra tunga bomber. Vid kompaniets ankomst voro
finska järnvägsarbetare sysselsatta med reparation och
anvisade svenskarna huru man skulle förfara. Tvenne
storvuxna svenska ingenjörsoldater, i det civila rallare, klevo
fram och slogo i några rälsspik. De finska
järnvägsmännen funno därefter instruktioner obehövliga.
Alldeles före fredsslutet fick kompaniet i uppgift att
återställa broarna vid Joutsi järvi och Aapolampi. Den
förra, 46 m lång, utfördes på ett elegant sätt med spikade
balkar. Båda broarna beräknas kunna vara i bruk i c; a
5 år och tjäna alltså nu det fredliga Finland. I början av
april fick kompaniet röja det ryska minfältet i ställningen
vid Märkäjärvi. Detta utfördes bl. a. med traktorer, som
släpade drögar i långa wires fram och tillbaka. Det var
ett ganska spännande företag, och 17 ryska
stridsvagns-minor, vardera med 3 å 4 kg sprängämne, exploderade
under arbetet.
Vid fredsslutet pågick planläggning av erforderliga
arbeten för kriget under våren och sommaren. Det gällde
Vägunderhållet hör inte till de lättaste uppgifterna under ett svårt
vinterfälttåg. Detta är ett parti av Ishavsvägen till Petsamo.
att säkra förbindelserna, varvid de i Finland så vanliga
färjorna ej ansågos tillräckliga. Broar skulle byggas bl. a.
vid Rovaniemi, Kemijärvi, Pelkosenniemi, Savukoski och
Saija. För den stora bron vid Kemijärvi, c:a 300 m,
begärdes en arbetsavdelning om 200 man från den svenska
arbetshjälpen, men detta projekt hann ej realiseras innan
freden kom. Vid ingenjöravdelningen i kårstaben planlades
och leddes även iordningställandet av ett flertal flygplatser,
byggandet av bakre befästa ställningar, förberedelser för
förbindelseförstöring och sommarunderhåll av vägarna
m. m. Nog hade det blivit arbete för ingenjörförbanden,
därest kriget fortsatt.
De svenska frivilliga ingenjör truppernas insats under
det korta vinter fälttåget i norra Finland blev ej av
genomgripande betydelse, men lärdomar kunna dock
dragas. En av de viktigaste är att man till ingenjörtrupp bör
uttaga folk med motsvarande civil verksamhet.
Förbandens arbetsförmåga berodde främst på att de voro
sammansatta av goda hantverkare och arbetare. Förtjänsten
av att dessa till största delen outbildade styrkor höllo ihop
måste tillskrivas det goda truppbefäl, icke minst
underbefäl, som stod till förfogande. En annan lärdom är att
det biltransporterade förbandet är det ovedersägligen bästa,
åtminstone i dessa trakter där milen är många. Vid dessa
förband kan också all den utrustning medföras, som
underlättar förbandets verksamhet och liv. Någon olägenhet av
bilarnas bristande framkomlighet vid sidan av vägen
förmärktes aldrig. Kriget fördes mest efter vägarna; långt
från desamma rörde sig endast skidlöpardetachement.
I stort kvarstår det intrycket att svensken har sällsynt
goda anlag att bliva ingenjörsoldat. Nu, då
ingenjörtruppernas betydelse starkt ökats och dessa pålagts nya
uppgifter, är det gott att veta att vi i folkets läggning inte
möta något hinder för danandet av elitförband av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
