- Project Runeberg -  Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergötland / Senare delen. M-Ö /
55

(1875-1877) Author: Anton Ridderstad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrköping, sjö- och stapelstad - Historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55 . Norrköping.

Norrköping.

att öfverrumpla sjöstäderna. Häraf
togo några farhåga till sig, och
packade ned sin egendom och flyttade
deraf något bort, men återstoden
litade på den goda anstalt
vederbörande tänkte göra, och blefvo i
stillhet, förmenandes attfienden skulle
komma på andra tankar, när han
såg att motstånd ifrigt tillagades,
och om han något verkställa ville,
att hans upptåg skulle i första
början dämpas. Men det var hopp och
förslag! Emellertid var magistraten
sysselsatt med att sända expreer till
landshöfdingen, grefve Bonde, som
var vid Medevi surbrunn, men
intetdera hade synnerlig god utgång,
ty landshöfdingen gaf dels intet svar
på deras expreer, och dels svarade
lian att det intet hade nöd. Häraf
kom ock borgerskapets mönstring
och enruleringen att sluta. Om
detta.skrifver man efter berättelse,
-och lärer magistaten kunna härom
bäst gifva underrättelse; men dock
har i detta mål syn gått före sägen,
Eljest taltes ock nu om att förskaffa
krut, bly och kulor, men de af
borgerskapet, som det hade, gjorde
difi-culteter dels om betalningen, som
de ville hafva försäkring om, dels
nekade sig det hafva, då likväl hela
högarne af kulor lågo på
åbotomterna efter branden, som dock
tillförene sades intet finnas.

Förskräckelsen tog allt mer och
mer till, allt till den 19 juli, då en
expres passerade igenom staden, som
berättades hafva order till 400 man
af Dyringena regemente, att de skulle
med snaraste komma åt
Norrköpingssidan, då folket blefvo mycket glada,
åtminstone den dagen; men många
inlöpande berättelser om fienden
oroade dock alla öfvermåttan, helst den
lofvade hjelpen sades ännu vara långt
neder i Småland. Borgerskapet sätta
sig emellertid till häst och anställas
vakter och patrulleringar, och redo
af borgerskapet åtskilliga ut att
re-kognosera till Bråborg och Åby.
Man begynte då med allvar att

packa in och flytta, men likväl
sålunda som i hopp och fruktan kan
ske. Detta och mera skedde till
den 22 juli, då ett rykte kom, att
fienden hade dragit sig sin väg åt
Revel, och man var så benägen att
tro det, att många släppte ut de
forhästar, de hade af landet, och
upptogo sina inpackade saker, ja,
skickade efter det de hade utflyttadt;
men den 24 när ryktet kom, att
fienden hade uppbränt Södertelje, så
blef förskräckelsen mägta stor, som
dagen efter, den 25, blef
obeskrifve-lig, efter en utskickad stadens spion
berättade, att ryssarne voro komna i
Nyköpingsskären. Uti detta bullret
voro få, som tänkte på att salvera
annat än lifvet, var ock icke heller
tillfälle för mestadelen att utföra
något af sin egendom för svårighet
att bekomma hästar. Fienden var
nu för dörren, och ringaste tecken
till någon anstalt syntes intet vara
gjordt. Landshöfdingen kom i
staden på denna dagen och var på
rådstugan, men om hans expedition
vet jag intet att berätta än alla voro
onöjda med hans harang och
klagade öfver honom samt att han for
strax sin väg, Gud vet hvarthän.
Den dagen den 25 juli var
begynnelsen till all konfusion och jemmer.
Emot förmiddagen samt emot
aftonen kommo något litet krigsfolk.
Antalet vet jag intet’ men tror
intet, att de voro 100. Samma afton
klockan 10 fingo vi se en gruflig
eld, som satte alla i 3taden i
förskräckelse, att många foro strax i
mörkret sin väg, lemnade all ting,
och alla gjorde sig färdiga att löpa,
om det skulle behöfvas, efter vi
intet visste hvad ort det var som
brann, menandes att det var
Ske-näs slott, Bråborg eller Stegeborg,
ty så nära syntes elden. Men
dagen efter fingo vi höra, att det var
Nyköping, som fienden lemnat i
lågor och kom nu till oss, och sågo
då alla af Nyköping hvad de hade
att vänta. Hjelplösa enkor, nedriga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:16:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/osterlex/2/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free