Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skenninge, uppstad - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171 Skeninge.
Skeninge.
samtal", hvartill kom konungens löfte
om skydd för enkor, faderlösa barn och
gamla män samt en stadga om huru
stort följe åtskilliga förnäme hade
rätt att hafva på sina färder. — Yid
denna tid anlades härstädes ett
mynthus. — Herremöten omtalas
derefter härifrån under åren 1303, 1342
och 1381. Äfven en stor del af näst
följande århundrade synes kunna
räknas till Skeninge storhetstid. Redan
år 1447 öfvergick8 emellertid staden
af en eldsvåda, hvarvid munkklostret,
som redan 1291 blifvit härjadt af
vådeld, äfven skadades, och år 1466
förhärjades staden med kyrkor och
kloster af eld så i grund, att den
sedermera aldrig kunnat återuppnå
sin förra betydelse. Om staden
äfven under följande årtionden något
repade sig, så blef den ånyo
förstörd år 1520, då Kristian Tyrann
plundrade och brände densamma,
samt sedermera 1543, då Dackens
anhängare härjade härstädes. År 1545
skall den ånyo blifvit afbränd.
Redan härjningarne år 1543 synes dock
tillintetgjort staden, enär konung
Gustaf nämde år, d. 31 juli,- utfärdade
ett bref, hvari han befallde
Skeninge-borgare att flytta till Wadstena.
Denna befallning synes äfven
blifvit åtlydd, att döma af én
räkenskapshandling för Hofs län för 1543,
der det säges att "borgarne drogo
bort till Wadstena," hvarefter
Skeninge till 1570, då den återfick sina
stadsprivilegier, räknas för by
under Äska härad. De "16
Cronebön-der", som derefter voro "boende i
Skeninge by", utgjorde "trädes
penningar" (hvar 2 sk.)
"Landgilles-korn (hvar 3 öre) och "hästar" hvar
8).
Af öfriga olyckor, som öfvergått
staden, nämnas danskarnes
plundringar under Rantzows befäl 1567
härstädes och i nejden, pesten åren 1710
och 11, då i staden och tillydande
landsförsamlingar 500 personer dogo,
samt eldsvådor 1704, 1718, 1760,
hvarvid hälften af staden nedbrann,
1788 och 1789.
Under katolska tiden hade staden
tvenne kloster. Det äldsta var:
Dominikanerklostret, hvilket enligt
Rhyzelius omkring 1160 blifvit
anlagdt åt cistercien8ermunkar, ett
påstående, som dock saknar bevis. År 1246
fanns emellertid dominikanerklostret,
och detsamma jemte den högskola,
som här inrättades, vann snart ett
högt anseende. Dervarande lärare
kallades lektorer och voro kända för
sin lärdom, framförallt en Petrus de
Dacia, som var född i Wisby samt
hade studerat i Köln och varit
lärare i Paris. Förutom redan nämda
olyckor, som öfvergått detta kloster,
omtalas från 1448, att en häftig storm
instörtade klosterkyrkans östra
gaf-velrösteöch högkorets
takhvalf,hvarvid två munkar, som just skulle börja
högmessan, omkommo. Klostret
benämnes S:t Martin men kallas äfven
understundom S:t Olof. Föröfrigt
känner man icke mycket om detsammas
öden. Platsen, hvarest det varit
beläget äro obekant, men man har trott
sig finna lemningar efter detsamma
norr om och vid östra ändan af
Svart-brödra- eller Wistenagatan. Yid
reformationen indrogs klostrets gods
och munkarne blefvo utdrifna. År
1545 blef det redan förfallna
klosterhuset nedrifvet, och af materialierna
fördes allt, som kunde användas, till
slottsbyggnaden i Wadstena.
Nunneklostret, instiftadt af S:t
Ingrid, en högättad qvinna, som efter
återkomsten från en pilgrimsfärd till
Kom och Jerusalem förmådde konung
Waldemar att befrämja detsamma.
Ingrid blef dess första abedissa. Hon
dog 1270 och blef sedermera
förklarad för helig eller måhända endast
salig samt skrinlades högtidligt 1506.
År 1272 lät k. Waldemar vid detta
kloster uppföra redan omnämda
byggnad. Klostret, som än bar namn
efter stiftarinnan och än efter jungfru
Maria, stod under dominikanernas in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
