- Project Runeberg -  Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergötland / Senare delen. M-Ö /
221

(1875-1877) Author: Anton Ridderstad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernorp eller Stjernarp, säteri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

221 Stjernorp.

Stjernorps socken.



mer igenom hela byggnaden och snart
hotades äfven den norra flygeln med
undergång. Denna flygel beboddes
sedan nära 50 år tillbaka af trenne
öfver 70 år gamla fröknar Douglas.
Här kunde endast något silfver
räddas. Allt annat blef lågornas rof,
och det var icke långt ifrån, att de
gamla, vid försöket att rädda sitt
bohag, höllo på att blifva innebrända,
så mycket mer som det endast fanns
en uppgång till deras rum. Det
sista offret åt lågorna var den i
parallel med denna flygel liggande
stall-byggnaden, som äfven i grund lades
i aska, sedan kreaturen dock
lyckligen blifvit räddade. Allt detta,
tillsammans med några smärre uthus
på sidorna om flyglarne hade
blifvit förstördt eller förtärdt af elden
inom loppet af fem timmar. Någon
menniska blef icke skadad. Endast
en rapphönshund och en tjäder
tillsatte lifvet. Flyglarne hafva
sedermera blifvit iståndsatta, den södra
på bekostnad af socknemännen (se
Stjernorps socken). Den norra
innehåller bostad. Slottet blef deremot
aldrig iståndsatt. En
vördnadsbjudande ruin, som, oaktadt man efter
branden sköflat densamma allt man
förmått, hos enhvar i mer än ett
afseende ingifver beundran, är nu det
enda minnet af den ihärdighet, kraft
och arbetsamhet, som erfordrats att
uppföra denna storartade byggnad.
Ännu på 1830-talet kunde man,
ehuru icke utan fara, uppgå i fjerde
våningen på de 1’emnade och vittrade
trapphvalfven. Tjugu år senare kom
man knappt nog till den andra.
Numera kan man å en af nuvarande
egaren nyligen (1877) uppförd
trätrappa uppgå till högsta våningen.
Murarne voro enligt prof. Brunius
år 1850 ännu så fasta "att det hela
kunde om det lönade mödan
återställas," och så kunna de ännu
anses. "Murarne" skrifver samma förf.,
"hvilka nederst hålla 61/3 fot i
tjocklek äro invändigt aftunnade uppåt.
Källarvåningen betäckes med tunn-

hvalf. Första våningens förstuga,
som är rymlig, har kupolhvalf. Öfra
våningarne visa spår efter täta
bjelklaget Trapporna, hvilka intagit
midten af byggnaden, ha bestått af
vanliga hvalfkupor. Denna byggnad
är uppförd af gråsten ined dorr- och
fönsteromfattningar, källar- och
trapphvalf af tegelsten. Murarne
äro utvändigt grofputsade och
hvitlimmade, invändigt finputsade och
målade i snerkelmanér.
Framfasa-den har nio, hvarje gafvelmur fyra
och frontonen tre fönsteröppningar i
bredd. Fönsterkarmarne äro
rakbe-täckta och intaga murarnes
ytterkanter. Flyglarne, som äro två
våningar höga, ha på midten af den
nedra genomskärningar och å den
öfra elfva fönsteröppningar å rad."
Såväl öfverst på murarne som utom
och inom desamma hafva stora träd
uppväxt. Det hela företer en
anslående anblick, hvartill icke minst
bidrager det härliga läget i en den
naturskönaste dalgång invid den vackra
Roxens strand. — Å en vägg i
ruinen synes ett i början af
1700-ta-let måladt porträtt af en qvinna. I
äldre tider gick här en sägen, att
råna emellanåt plägade hafva
gästabud å slottet. En morgon blef en
af husets tjensteflickor funnen strypt
af en svartsjuk älskare i nedra
slottsgången, och man trodde att råna
verkställt detta mord. Dåvarande
egarinnan, grefvinnan Stenbock, lät
då till minne af detta "rånas besök"
måla nämnda porträtt. — Från
trakten berättas en sägen om tvenne
jättar Skir och Bjer. Skir hade länge
lefvat såsom ogift invid sjön Skiren,
der lian ständigt sysselsatte sig med
fiske. Bjer åter var en väldig
jägare. De båda jättarne hade länge
legat i tvist med hvarandra och de
hade svurit att denna tvist skulle
sluta först med den enes död.
Slutligen lyckades de ock såra
hvarandra dödligt. Skir släpade sig då ner
till Stjernorpsstranden af Roxen för
att bada sina sår. Här skall han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 23 10:52:22 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/osterlex/2/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free